--
_________________
Nostalgia is dead tissue
- Malcolm McLaren
We rule the Internet:
www.riotbrain.se
Edit: Bildbevis från Dalademokraten. Han är verkligen enorm! Per Bjurman siktad. Fet som en val. Måste vara den amerikanska
livsstilen. Snart Iggy.
--
_________________
Nostalgia is dead tissue
- Malcolm McLaren
We rule the Internet:
http://www.riotbrain.se/
Concretes var härligt svala. Vad hade man annars kunnat förvänta sig
av fru Lokko. Men väldigt bra var det utan tvekan. Nu tidig kväll. Ska
hinna fira min och sambons förlovning också.
av fru Lokko. Men väldigt bra var det utan tvekan. Nu tidig kväll. Ska
hinna fira min och sambons förlovning också.
--
_________________
Nostalgia is dead tissue
- Malcolm McLaren
We rule the Internet:
www.riotbrain.se
Utanför är fyllan påtaglig. Inne på området en trevligare stämning. Vi
har målat asfalten mot minor och njutit av solvarm musik. Det bådar
gott.
har målat asfalten mot minor och njutit av solvarm musik. Det bådar
gott.
--
_________________
Nostalgia is dead tissue
- Malcolm McLaren
We rule the Internet:
www.riotbrain.se
Rastahyttan utanför Ludvika har ingenting med Jamaica att göra. Fem
mil kvar att köra.
mil kvar att köra.
--
_________________
Nostalgia is dead tissue
- Malcolm McLaren
We rule the Internet:
www.riotbrain.se
Riotbrain goes mobile...
Riotbrain kommer naturligtvis att rapportera från Peace & Love så mycket som möjligt under fredag och lördag. Ni kan se fram emot kommentarer om spelningar som setts och människor vi mött.
Fascinerande vad man kan göra med mobiltelefoner. Jag minns när man bara kunde ringa med dem....
Fascinerande vad man kan göra med mobiltelefoner. Jag minns när man bara kunde ringa med dem....
Adios amigos!
Nu drar jag med familjen till Borlänge och Peace & Love-festivalen. Åker tidigt imorgonbitti så idag ska jag ägna mig åt packande och lite andra göromål. Färdigställer just nu fem skivor med de de första 150 låtarna på Rolling Stone Magazine topp 500-lista över de bästa rocklåtarna genom tiderna. Man behöver bra muzak i bilen.
Räkna med stor bildspecial på måndag här på Riotbrains blogg från festivalen.
Over and out!
Någonting om revolution
- Kick out the jams motherfucker!- Jag gjorde en inre resa där jag sökte svaret på vem jag är och sedan accepterade det. Att komma till en sådan insikt kräver att vi inser att det bara är vi själva som kan förändra samhället.
Så sade Claes Schimdt som är transvestit och då kallar sig Sara Lund. Han sa det på fösta dagens seminarier på Peace & Love i Borlänge. Temat är revolution och just detta seminarie handlade om den inre revolutionen. Låt Claes ord verka i dig en stund under tiden som du läser klart detta.
Revolution är ett ganska brutalt ord. Det provocerar. För många handlar det om våldsamma uppror mot makten och då ofta från vänster. I alla fall om man ska tro DN:s och SvD:s ledarskribenter. De är nöjda med hur världen ser ut i dag. De är nöjda därför att den rådande världsordningen gynnar dem själva. Vi lever i egoismens tid. Det är 80-talets mardröm i repris fast den här gången med bättre specialeffekter.
Jag lyssnar på "Freedom" med Richie Havens. Jag lyssnar på "Masters of war" med Dylan. Jag lyssnar på "Unknown soldier" med The Doors. Musik och texter från 60-talet. Världen såg ungefär ut som idag. Krig, konflikter, svält. Samtidigt fred och välstånd. Vilket som gällde berodde på var du bodde. I Vietnam dog du. I USA var du trygg. Idag gäller samma förhållande mellan västvärlden och mellanöstern. Samma sak.
Somliga kallar 60-talet för flummigt. Hampadimman skymde tyvärr den verkliga orsaken till 60-talets storhet. Frihetstanken. Revolutionen i sinnet. Tanken på att det kanske finns en annan väg att gå. Somliga påstår att musikens romantiserande av revolutionen var naiv. So be it. Låt oss vara naiva. Jag lever hellre som naiv i fred och kärlek än i egoism och bombregn.
Jag läser i tidningen att miljonärsdottern Paris Hilton nu har släppts ur fängelset där hon avtjänat en dryg månad för rattfylla. Dumma rika flicka. Media slår upp nyheten i samma storlek som när Nelson Mandela stolt marscherade ut ur fängelset i Sydafrika. Jag minns den dagen. Men jag kommer inte att minnas Paris Hiltons frigivning. jag kommer förmodligen inte att minnas Paris Hilton alls när jag blir gammal. Men Mandelas stolta ansikte glömmer jag aldrig.
Vi har blivit bildberoende men låter inte längre bilderna betyda samma sak. Vi låter dem inte bli ikoner. Vi dränerar dem på innebörd. Bilder på Malcom X eller Martin Luther King ger mig rysningar och känsla av stora ögonblick. Bilder på Tony Blair eller soldater i Irak lämnar mig oberörd. Patti Smith säger i en intervu i Rolling Stone angående The Summer Of Love för 40 år sedan att de levde i en tid då grekiska gudar faktiskt gick mitt ibland dem. Jim Morrison, Jimi Hendrix, JFK... Mer symboler och tankar än faktiska människor. Ikoner.
När släppte vi drömmen om den varma kärleksfulla världen?
När brände vi våra ikoner?
När slutade vi älska varandra?
Revolutionen börjar inom dig. Den behöver inte vara våldsam. Men den behövs. Den behövs för att ge oss en andra chans att ge barnen en bättre värld. Den behövs för att rädda jorden från människans girighet. Den behövs för att rädda oss från oss själva. "It's not dark yet but it's getting there" som Bob Dylan sade för några år sedan. Ska vi överleva till gryningen måste vi se till att klara natten. Det gör vi tillsammans. Vi gör det inte om vi försöker utrota allt det vi tror att vi är rädda för.
Låt revolutionen börja längst in i ditt hjärta. Så löjligt kan man uttrycka det. De giriga egofixerade människorna blir provocerade av en sådan tanke. De vill ha mer. Ulf Lundell skrev en gång att "Feldt öppnade kranarna och dårarna drack" angående 80-talet. Kranarna står fortfarande öppna och dårarna är mer än lovligt packade. Själv dricker jag bara för att bli berusad. Man ska alltid vara berusad. Fast kanske inte av sig själv. Berusingen ska vara varm och välkomnande. Den ska vara en revolution. Ett Majakovskijmoln i byxor. Berusingen ska vara glädje. Att vara människa ska vara glädje.
Sök svaret och du ska inse att glädjen och revolutionen är att vara människa.
Vi ses på barrikaden!
Dagens fynd:
Jag kan inget om ska-musik. Därför passar det ju bra att jag hittade denna box bestående av tre (!) skivor i utmärkt begagnat skick på Skivbörsen i Västerås för ynka 79 spänn. Och plötsligt har ännu ett hål i skivsamlingen täppts till...
Rule, Britannia!
Ikväll börjar åtta nya avsnitt av "Morden i Midsomer". Jag känner mig som en gammal gubbe när jag erkäner att jag gillar den trevliga känslan i serien. Genuint brittiskt deckare i ett småputtrigt påhittat grevskap där de uppenbarligen har enorma problem eftersom folk verkar mörda varandra hela tiden.Men det är inte morden i sig jag fängslas av (häpp!) utan en fascination för det brittiska folkhemmet. För "Morden i Midsomer" visar upp det ideala England som säkert många britter drömmer om. Allt har sin plats. Alla har sin roll att spela. Social trygghet och traditioner som upprätthålls. I Barnabys Midsomer finns väldigt liten misär och social orättvisa.
Och på något sätt är det skönt att koppla bort verkligheten en stund. Vi gör väl alla det då och då. Vaggar in intellektet i en falsk trygghet att konstapel Barnaby vakar över sitt Teletubbyland med nit och flit.
---
På fredag åker jag till Dalarna på Peace & Love. Allt är klart. Presspass och VIP-armband, skönt hotellrum med hotellfrukost, massor med bra band och vänner som ska ses och hälsas på. Nu ska bara vädret bli bra också.
---
Lite ny layout på bloggen. Men det har ni säkert märkt...
---
Lite ny layout på bloggen. Men det har ni säkert märkt...
Vet hut era jävlar!
Lyssnade på Ulf Lundells Sommarprogram på P1 idag (fast på nätet och i efterhand). Han pratade om sin upväxt och året 1967 som var The Summer Of Love.
I år är det 40 år sedan.
Lundell funderar över Sverige, det nya arbetarpartiet Moderaterna och de Nya Moderaterna Socialdemokraterna. Han funderar på vad 1967 spelat för roll. Han hytter med fingret åt politikerna och journalisterna och säger:
Vet hut era jävlar!
Förmodligen har han rätt. Lundell vill att vi ska låta 2007 bli en ny Summer Of Love.
Lundell funderar över Sverige, det nya arbetarpartiet Moderaterna och de Nya Moderaterna Socialdemokraterna. Han funderar på vad 1967 spelat för roll. Han hytter med fingret åt politikerna och journalisterna och säger:
Vet hut era jävlar!
Förmodligen har han rätt. Lundell vill att vi ska låta 2007 bli en ny Summer Of Love.
Fan vet att det skulle behövas.
Lundell kan vara jobbig och rätt påfrestande men han har oftast bra poänger. Hans Sommarprogram var bra. Han talade med eftertänksamhet. Inget hetsande tonfall. En erfaren röst. En röst som sett saker och som är väl medveten om sina egna och andras misstag. För det förtjänar han respekt. Och vi kan egentligen bara instämma:
Vet hur era jävlar!
Sånger om frihet del 1 - Richie Havens
"Sometimes I feel like a motherless child..." Sanslöst själfullt. Havens "Freedom" spelad på Woodstock.
Motstånd
Frank Zappa sade en gång att dumheten är den centrala byggstenen i universum. Jag är alltmer övertygad om att han har rätt. Se er omkring. En man i södra Sverige får sitt musikintresse klassat som handikapp. Sen när är musik ett handikapp?
Personer som Marcus Birro blir förlöjligad av ivriga kulturkonservatister när han hävadar att kultur och litteratur är det viktigaste som finns. Birro visar känslorna. Därför blir han ett lätt byte för kulturmobbarna.
Den etablerade kulturvärlden är trång. Och kall.
Därför finns Riotbrain.se
En motståndsrörelse.
Vi är en del av det underjordiska nätet av kulturpartisaner med pennan, penseln, kameran och ordet som vapen. Och vi ska sabotera så mycket vi bara kan för de etablerade konservativa kulturskrået vi bara kan. Och vi kommer helt enkelt att göra det genom att vara oss själva. Genom att skriva det vi tycker, intervjua de vi tycker gör livet lättare att leva. Vi tänker visa upp det som vi tycker är kultur. Ibland kan det vara samma sak som etablerad kultur och ibland något helt annant.
Du kan hjälpa till. Besök de små gallerierna i källare, lyssna på poesiuppläsningar, gå på spelningar med lokala okända band. Utsätt dig för upplevelser och du kommer att känna hur friheten invaderar din hjärna.
Och så skickar du ett mail till Riotbrain.se och berättar om din upplevlse för oss.
Riotbrain. se är en motståndsrörelse.
Vi smider planer för hösten.
Var beredd...vänta på signalen.
Vi smider planer för hösten.
Var beredd...vänta på signalen.
Dålig religion....
En stabil musikfaktor i mitt liv är amerikanska Bad Religion. Sommarmusik. Minnen från ölindränka somrar i mitten på 90-talet. De släpper ständigt nya skivor. Det låter likadant fortfarande. Sällan längre låtar än två minuter. Alltid svinbra.I fred och kärlek...
Sitter och tittar på spelschemat inför Peace & Love i Borlänge nästa helg. Ser bra ut. Festivaler är roliga för musiknördar som mig. Fredagen ser ut så här i prioriteringslistan äver spelningar som ska ses:
Marit Bergman
The Concretes
Sahara Hotnights
Meshuggah (aleternativt Peps Persson. Beror på humöret)
Sahara Hotnights
Meshuggah (aleternativt Peps Persson. Beror på humöret)
Alice Cooper.
Allt detta under sex timmar!
Lördagen ser lika bra ut:
Stefan Sundström
Johan Johansson
Asta Kask (alternativt Nationalteatern)
Iggy & The Stooges
och eventuellt en lätt avrundning med Timbuktu
Därimellan öl med Matti och en massa andra trevliga människor. Och förmodligen får man upplelva massor med annan kultur i den svenska sommaren.
Så får det bli.
Dagens lektion med magister Öijer
"Och att värna om sin självkänsla är att vårda det rum där du inte flyr undan och ser dig själv som offer eller ett byte, men där du står öga mot öga med dig själv och vågar införliva i din själ vad du ser. Självkänsla är att ständigt omfatta sitt inre barn med ömhet och respekt och att inte låta någon annan människa skada eller kränka det här barnets upplevelse av tillvarons hela kärlek och grymhet."
- monolog ur "Från en demons båge" av Bruno K. Öijer 1997
Samhällsanalys
Bjuder på en exlusiv förhandstitt på en intervju med Leif Edling från svenska doomlegenderna Candlemass jag gjort åt Metalcentral.net."-Det här handlar om livet rent generellt. Det är inte lätt att leva i det här samhället. Man kan inte bara gå igenom det med en glad och oförvägen attityd. Vi lever i ett jävligt hårt samhälle och en kall omvärld som bara bryr sig om profit och vi har en regering som inte bryr sig om de småmänniskorna speciellt mycket.
- Är du inte ung, snygg och har bra med stålar så kan du i stort sett dra åt helvete. Det är budskapet som kablas ut i TV och radio. Vi har en regering som fullständigt skiter i om du har det sämre ställt. Och det gör ju inte saker och ting bättre. Pratar man med tyskar, amerikaner och engelsmän så tycker de likadant. Så det är ett problem överallt. Det finns ingen humanism eller respekt kvar i samhället. Inte för grannar eller andra människor överhuvudtaget. Det handlar om jaget och profiten.
Varför tror du att det har blivit så?
- Folk är ju bara intresserade av sig själva och sin egen vinning. Vi får den press och media vi förtjänar. Om folk kunde ta lite ansvar och sätta lite moraliska standards så skriver man inte om Linda Rosing i tidningen varje dag. Man sänder inte dokusåpor i TV och man har inte unga snygga människor i varje program. Man skulle inte se till profiten i varenda grej man gör. Och det där sprider sig överallt. Du kan inte ens åka tåg idag utan att du ska behöva pröjsa maxpriset för biljetten. Man kan inte gå ut och äta utan att det ska kosta maximalt. Det handlar bara om maximerad profit vad det än gäller. Du kan inte gå ut utanför dörren utan att det kostar dig hundra spänn."
Skivan "King of the grey island" släpps den 22 juni och rekomenderas starkt!
Rasismen. Igen.
"Racism isn't born, folks, it's taught. I have a two-year-old son. You know what he hates? Naps! End of list."-Denis Leary
Och nu någonting helt annat.
Nu har jag tänkt på rasister och krig i två dagar. Det är jobbigt. Så nu skiter jag i det. För tillfället i alla fall.
Idag ska jag odla min trädgård. Bokstavligen. För sedan ett år tillbaka har jag en sådan. En liten men bra trädgård. Vi har börjat från början. Förra våren var den mer som ett månlandskap men i år så finns det en gräsmatta och diverse växtlighet.
Det är oerhört bra för hjärnan att ha en trädgård. Man slappnar av. Skapar. Formar. Med händerna. Man blir smutsig och lycklig.
Dessutom kan man vid dagens slut sätta sig på altanen med en kall öl om vädret tillåter och bara känna sig nöjd.
Ikväll planerar jag att vara nöjd.
---
Om exakt två veckor ör jag påväg till Borlänge och festivalen Peace & Love. Se Iggy och Alice. Och dricka öl med vännen Matti. Trevligt.
---
En efterlysning: om någon där ute skulle råka sitta på de fyra monologerna ur Bruno K Öijers tv-film "Från en demons båge" i digitalt format så får ni gärna skicka dessa till mig. Skulle någon dessutom ha filmen på dvd eller liknande så är jag intresserad av den också naturligtvis. Jag har den på videoband. Men jag äger ingen video längre...
Det blåser hårt och kallt
Så händer det igen. Någon trångsynt stackare lägger propaganda från Nationalsocialistisk Front i min brevlåda. Den här gången gäller det att värna yttrandefriheten enligt flygbladet. Svenska politiker vill hindra utgivningen av olika böcker som handlar om förintelsen med ett revisionistiskt anslag. Dessutom har partimedlemmar blivit polisanmälda för hets mot folkgrupp när de påståt att svenska flickor blir "våldtagna av invandrarhorder".Sedan när började NSF bry sig om yttrandefriheten?
Men det är nog inte att NSF delar ut flygblad som gör mig mest ledsen. Nej, det är det faktum att det idag verkar finnas mer acceptans för dessa högerextrema grupper. Jag såg bilen som delade ut dessa flygblad. Det var en vanlig svenssonbil. Inte rakade män i kängor. Rasismen bor i villaområdet där du också bor. Den finns i trappuppgången där du går. Den finns överallt.
I Kolbäck bor det 2000 personer. I Kolbäck röstade 293 personer på Sverigedemokraterna i förra valet. Det är dessa personer som ger NSF sitt tysta stöd för att dela ut dessa flygblad.
Detta är en varningssignal. En varningssignal till politikerna i kommunen. En varningssignal till medborgarna. En varningssignal till de 293 personer som jag anser bär ansvaret i just lilla Kolbäck.
Ni leker med elden.
Och ni kommer att bränna er.
Är det verkligen fred vi vill ha?
Bild: Banksy
Ibland undrar jag.Överallt ser jag konflikter. I mellanöstern. I riksdagens partiledardebatt. När jag går genom det lilla samhälle jag bor i.
Tänk om vi kunde ta all den energi vi ödslar på att upprätthålla konflikter och försöka lösa problemet istället och dra åt samma håll.
Lek med tanken.
Om alla släppte sina principer och strävade efter det som förenar oss människor.
Kärlek. Lycka. Trygghet.
Alla förtjänar dessa tre saker. Faktiskt.
Men när man läser om världen idag verkar det som om konflik är den livsstil de flesta föredrar. Fråga mig inte varför. Kanske ligger det i vår natur att neka oss själva välmåendet. Kanske ligger det oss närmare att ha ihjäl den vi inte håller med eller tycker om än att prata med varandra.
Vad är vi rädda för?
Att vi kanske inser att vi är likadana?
Jag tänker på Stig Dagerman.
Han skrev:
En dag om året borde alla låtsas,
att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas
och ingen skjuts för fyra dollars skull.
Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inget rep gör någon broder illa
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.
Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn det kan väl hända.
Jag bara säger: Vi kan låtsas så.
Ja du Stig. Vi kan låtsas så...
TV Eye
Jag har inte tittat på TV på sedan i torsdags. Förmodligen är det vädret som gör det. Rött vin och ost på solvarm altan kl 22.00 slår vad än programplanerarna försöker med.
Fast det är klart, hade jag haft HBO igår hade jag nog tittat.
Sista säsongen av Sopranos avslutades. Jag har följt serien sedan den startade på SVT och får vänta tills i höst innan slutet avslöjas (det är ju tur att Internet finns dock om nyfikenheten blir allt för svår).
Tony Soprano är en fascinernade figur. Han är sympatisk men ändå skrämmande. Kärleksfull och våldsam. Han är resultatet av sin miljö. Han har inte haft något val när det gäller sitt liv (precis som kungen slog det mig). Maffian är Tony Sopranos liv. Och frågan alla ställer sig är om Tony får en kula i bröstet eller inte. Han förtjänar den nog men det skulle vara ett allt för givet slut på historien.
Sista avsnittet heter "Made in America".
Snacka om samhällskommentar.
---
Nästan samma sak: DN hade en jätteartikel om inspelningen av sista säsongen av "The Wire" igår. Sänds på SVT under hösten den med. Missa inte.
---
Nästan samma sak: DN hade en jätteartikel om inspelningen av sista säsongen av "The Wire" igår. Sänds på SVT under hösten den med. Missa inte.
---
Soparanos, The Wire, Six Feet Under...alla är de slut nu. Vad ska man titta på sen?
Mer kultur nu!
Författaren Niklas Rådström skriver den 8 juni väldigt bra om hur kulturarbetare ska kunna leva på sin verksamhet:
"Kulturpolitikens främsta uppgift borde vara att skapa förutsättningar för rimliga arbetsvillkor och försörjningsmöjligheter för de konstnärliga utövare som regelbundet på etablerade förlag publicerar böcker som läses och recenseras, som regelbundet har utställningar på erkända gallerier och utställningshallar och arbetar med utsmyckning av det offentliga rummet, vars musik regelbundet spelas i konsertlokaler och medier etc - det vill säga de yrkeskvinnor och yrkesmän som utgör och håller i gång det vi menar med ett levande kulturliv.
(...)
Kreativt arbete hör till det som är tillgängligt och utvecklande för oss alla, när som helst, utan att legitimering krävs av oss. Det samhälle som inskränker i människors vilja att skapa är dömt till undergång."
Läs hela debattartikeln här
The Iguana Man
Och de kommer hit även om de är lite äldre och tröttare nu (förutom Iggy då...)
Jag längtar....
Och så lite bakgrundsinformation:
Grattis Sverige!
Svensk?
Svensk?
Svensk?
Svensk? ------------------------------------------------------
Lördagsnotering
Fan solen skiner ute. Jo jag vet det är väldigt svenskt att prata väder. Men efter den vecka som gått med regen, regn och mer regn följt av lite mulet så är det så att jag uppskattar solen.--
Fortfarande saknas några texter till Riotbrain #6 (Alex vad hände? Du skulle ju skickat dem igår!). Men när de väl kommer in kan jag garantera att det hela kommer upp snabbt som attan.
--
Såg "Musikbyrån presenterar Sheffield" igår. Det enda jag visste om stans musikliv var att Def Leppard (lysande band. Pyromania och Hysteria är mästerverk) kommer därifrån. Stålindustri. Regn. Grått. Men musiken verkar leva där. Det är bra. Musikbyråns presentationer hitills har varit mycket intressanta. Bäst hittills har programmet om San Francisco varit. Man kan inte motstå en man som sitter i ett Redwoodträd och pratar om rock n roll....
---
Läser "Howl" av Allen Ginsberg igen. Säkert 10.000 gånger nu. Ni vet hur den går:
I saw the best minds of my generation destroyed by
madness, starving hysterical naked,
dragging themselves through the negro streets at dawn
looking for an angry fix,
angelheaded hipsters burning for the ancient heavenly
connection to the starry dynamo in the machin-
ery of night,
who poverty and tatters and hollow-eyed and high sat
up smoking in the supernatural darkness of
cold-water flats floating across the tops of cities
contemplating jazz...
Jag kan inte sluta läsa den. Den gör mig lycklig och sorgsen samtidigt. Det är lyrik det.
---
En bekant till mig ska åka transsibiriska järnvägen. Det är resan hon alltid drömt om att göra. Hon har nyss fyllt 65. Fast i huvudet är hon 25. Jag beundrar sådana människor. Som inte låter konventionerna sätta gränserna utan låter fantasin vara riktmärket. Tåg över Ryssland, Mongoliet och senad Kina. Tanken svindlar. Själv åker jag tåg mellan Kolbäck och Eskilstuna. Det tar 20 minuter. Moskva - Peking tar tre veckor.
En bekant till mig ska åka transsibiriska järnvägen. Det är resan hon alltid drömt om att göra. Hon har nyss fyllt 65. Fast i huvudet är hon 25. Jag beundrar sådana människor. Som inte låter konventionerna sätta gränserna utan låter fantasin vara riktmärket. Tåg över Ryssland, Mongoliet och senad Kina. Tanken svindlar. Själv åker jag tåg mellan Kolbäck och Eskilstuna. Det tar 20 minuter. Moskva - Peking tar tre veckor.
---
Ge någon du gillar en kram.
---
Nu ska jag ta ut sittdynan på altanen. Lyssna på fåglarna. Titta på humlorna. Njuta av livet.
Dagens fynd....
Hittade senaste numret av Mojo på Pressbyrån för ynka 39 spänn! Tydligen har de någon sorts kampanj för de hade massor med coola blaskor till halva priset. Skynda och fynda!Senaste Mojo listar 100 plattor som förändrade världen. Trevlig helgläsning med medföljande skiva.
Nu ska jag snart ta tåget hem med Van Morrison i lurarna på min mp3-spelare.
Life is sweet!
Ärligheten varar längst
Jan Gradvalll har läst Hugh Barker & Yuval Taylor ”Faking it: The Quest For Authenticity In Popular Music” (Norton) och skriver om boken.
"Ingen konstform är så besatt av autenticitet som musik. I alla pågående diskussioner om musik, från tidningssidor till gatan, görs en uppdelning mellan så kallat äkta och oäkta musik. På den ena sidan artister som blöder för sin konst. På den andra dansande deodoranter.
Autenticitet har blivit rockens motsvarighet till livsmedelsbutikernas nyckelhålsmärkning. Neil Young är nyckelhålsmärkt, inte Britney Spears. Hennes sockerhalt anses för hög.
Vi vet också precis vad vi menar när vi talar om äkta blues eller riktig hiphop. Eller vet vi egentligen det?
(...) Kurt Cobain tog farväl genom att avsluta sitt allra sista framträdande med ”Where did you sleep last night?”.
En hjärtskärande och oförglömlig version av en gammal sång som blivit känd genom blueslegenden Leadbelly. Kurt Cobain introducerade sången genom att säga den var skriven ”my favourite perfomer”.
Musik kan knappast bli mer äkta än i det ögonblicket. Kurt Cobain citerade fem månader senare Neil Young i sitt självmordsbrev: ”It’s better to burn out than to fade away”. Låten han tog farväl med var skriven av en artist som var så långt från den ytliga popvärlden man kan komma."
Läs mer på www.gradvall.se
---
Ni missade väl inte Eldorado igår? Annars kan ni lyssna här.
"Ingen konstform är så besatt av autenticitet som musik. I alla pågående diskussioner om musik, från tidningssidor till gatan, görs en uppdelning mellan så kallat äkta och oäkta musik. På den ena sidan artister som blöder för sin konst. På den andra dansande deodoranter.
Autenticitet har blivit rockens motsvarighet till livsmedelsbutikernas nyckelhålsmärkning. Neil Young är nyckelhålsmärkt, inte Britney Spears. Hennes sockerhalt anses för hög.
Vi vet också precis vad vi menar när vi talar om äkta blues eller riktig hiphop. Eller vet vi egentligen det?
(...) Kurt Cobain tog farväl genom att avsluta sitt allra sista framträdande med ”Where did you sleep last night?”.
En hjärtskärande och oförglömlig version av en gammal sång som blivit känd genom blueslegenden Leadbelly. Kurt Cobain introducerade sången genom att säga den var skriven ”my favourite perfomer”.
Musik kan knappast bli mer äkta än i det ögonblicket. Kurt Cobain citerade fem månader senare Neil Young i sitt självmordsbrev: ”It’s better to burn out than to fade away”. Låten han tog farväl med var skriven av en artist som var så långt från den ytliga popvärlden man kan komma."
Läs mer på www.gradvall.se
---
Ni missade väl inte Eldorado igår? Annars kan ni lyssna här.
---
Fler snygga bilder som den på Kurt här ovanför hittar ni här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)