hunger
.
.
.
.
vilja
.
.
.
.
. . . . .rörelse
Evolve, improve!
Livet rullar på i en vådlig fart och stora förändringar väntar. Nya utmaningar kräver omprioriteringar vilket kommer attpåverka Riotbrain på olika sätt. Fast inte till det sämre.Inom en inte alltför snar framtid byter sidan utseende och koncenterar sig på två saker: blogg och artiklar. Det blir blogginlägg som vanligt men kanske lite mer sällan med artiklarna under en tid. Jag hoppas att ni hänger med oss in i denna nya sköna värld.
Vårt syfte med sajten är det samma: Att lyfta fram det vi tycker är bra och gör livet lite roligare att leva. Vitaminer för själen och intellektet.
Det mesta som finns på dagens sajt kommer att finnas på den nya. Dessutom ska vi försöka få ut det material som nu finns publicerat endast som digitala tecken i bokform under sommaren. Vem vill inte ha en Riotbrainbok i sin hylla?
Så häng med oss in i framtiden.
The Dawn Of Man
Hemma hänger sonen mig i byxorna och vill bygga med Lego. Hela tiden. Barns tålamod kan vara antingen evigt eller icke existerande. Oftas så är det både och.Jag ser "Bladerunner - the final cut". En vacker och sorgsen film om ursprung. Det regnar. Precis som här. Framtiden är inte längre bort än så.
Direkt efter ser jag "2001 - a space odyssey". Vacker den med. Och lika sorglig. Scenen när den förhistoriska männsikan skata börjar slå ett ben i marken för att i samma ögonblick inse sin makt att förstöra och försvara sig med våld kan vara en av filmhistiorens mäktigaste och samtidigt mest skrämmande.
På radion talar Alinge om ett annat sekel. Att han pågår i en annan tid.
Jag ställer om min klocka.
Lokalpatriotisk bensin i blodet
Nästa vecka lägger norska Statoil ner bensinmacken i Kolbäck där jag bor. Kvar blir en automatstation utan betjäning. Det är synd. Under hela min uppväxt fram till idag har man kunnat köpa bensin, tidningar, godis och annat kul där. Och träffat människor. Som ung satt vi mopedburna fjuniga killar på bänken framför BP-macken som det var på den tiden och väntade på att.. ja vad nu 15-åringar väntar på.Men hur som helst. Det har varit en mötesplats mer än en bensinmack. Det är synd att Statoil inte förstår det. Och ännu mer synd att företaget inte låter någon driva kiosken separat.
Så nu har vi ingen bensinmack, inget riktigt postkontor, ingen bemannad tågstation, ingen konstfrusen isbana och monopol på matbutiksmarknaden. Dessutom ska man lägga ner en grundskola.
Men så är det väl. Storfinansen (och kommunen för den delen) bryr sig inte om sin plats i samhällsbygget och ser bara till vinstmarginal och förtjänst.
Besök gärna Kolbäckshembygdsförenings bildarkiv och förundras....
They don't make jews like Jesus anymore
I fredags var det 40 år sedan Martin Luther King sköts. Han mötte samma öde som så många andra personer med sådana egenskaper gjort under historiens gång. Sen inser jag att en sådan som King eller Gandhi inte finns längre och inte har funnits på 30 år.Var finns våra moderna helgon?
Var finns vår tids Martin Luther King? För det finns frågor att samlas kring även idag eller hur? Var finns dom som ger oss hopp om en bättre värld? Var finns dom som kan ge oss en vägvisare in i framtiden?
Barak Obama?
Jag tror inte det.
Tills dess att ett nytt helgon uppenbarar sig får ni inspireras av Kings sista tal:
SNABBINTERVJU: Bilder av New York
Har du någonsin funderat på att åka till New York? Ja det borde du i alla fall göra om du nu inte gjort det.Ett utmärkt ställe att börja sin resa till det stora kulturäpplet i väst är att gå in på Brian Dubes bildblogg New York Daily Photo där Brian lägger upp en bild om dagen på staden som aldrig sover. Dessutom skriver han inspirerat om varje bild och plats.
Riotbrain tog ett snabbt snack med Brian om hans blogg.
What is it that makes New York so special?
- Diversity, edge, density.
What's the purpose with the photoblog?
- Start was inspired by ParisDailyPhoto as seen by my friend Lucy who proposed the idea and worked on it with me the first few months. The original concept is to give a slice of daily life for outsiders. I have gone much further with the site. I try to find the lesser known or give a personal side to known.
For how long have you been taking photographs of the city?
- For this website, since March 2006.
Describe the typical New Yorker.
- Clichéd, but there really are not many typical New Yorkers. Many, many are new to this country or city. Ethnic minorities. In time though most that stays do become very street smart, confident, and able to keep up with the speed and competition.
For a first time visitor what would your advice be to see, stay away
from and to do?
- There are very few things in NYC to avoid - any of the classic things are worthwhile. For activities I would recommend TimeOut New York - everything is listed. One could scroll my site for some ideas- soon I will have it organized by categories etc. The list is too long for here - perhaps I should put together something comprehensive on my blog.
Besök bloggen: http://newyorkdailyphoto.blogspot.com/
Foto: Chrysler Building, Brian Dube
Sveriges Televsion vs plånboken
Jaha så ska SVT spara massor med pengar. Produktioner läggs ner eller flyttas in till moderkakan i Stockholm. Det är synd tycker jag. Som ivirg påhejare av public service ser jag helst att man lägger ut ännu mer i landet och verkligen blir hela Sveriges television.Som kanal för kunskap är SVT oslagbart i TV-världen. Se bara på tablån under dagarna måndag till onsdag: Kobra, Babel, Arty, Velvet. Lägg därtill dokumentärer och Musikbyrån.
Så varför saknas det pengar?
Kan svaret vara Melodifestivalen?
Svaret är ja.
---
Inom några veckor hoppas vi här på Riotbrain att vi ska kunna visa upp en helt ny webbplats. Ett nytt format fullmatad med allt som vi har nu plus lite till.
Vi söker fler skribenter. Gillar du vårat upplägg och känner att du kan bidra tveka inte att skicka in några rader om dig själv och några exempel på vad du kan till riotbran@gmail.com.
I believe the government that governs best is the government that governs least.
Jag begriper inte hur iskall Stephen Colbert kan vara när han gör detta:
Inlägg # 666: Om vikten av historielektioner
Jag har nu nått inlägg 666. Odjurets tal. Men till skillnad från rikstöntens Alex Schulman ständiga gnäll om hur hans blogg blir monster hela tiden så tycker jag att den här bloggen har blivit något rätt bra. Och jag hoppas ni som läser den tycker det samma. Ni är några trogna som återvänder regelbundet. Det tackar jag för.---
Men det var tidningen Mojo jag tänkte skriva om idag. Det senaste numret hade en fet artikel om Rolling Stones och året 1968 då bandet gick från farligt snygga popkillar til dödligt häftiga rocksnubbar med politiskt patos. Dessutom en genomgång av klubben Roxy i London som närde punken 1977. Och mycket annat.
Gubbrock sa Bill. Nödvändig historielektion säger Bull.
I en tid där höjden av musikalisk perfektion är att vinna Idol så behöver vi ständigt påminnas om vad pop- och rockmusiken egentligen var då den var som viktigast. Då gjorde musiken verkligen skillnad. Den närde den önskan unga hade om någonting annat. Men någonstans under 80-talet så glömde vi bort allt det där. Det är min teori i alla fall.
I allt glättigt så försvann idealismen och allting strömlinjeformades.
Det är här en tidning som Mojo kommer in. En tidning som törs sätta Bob Dylan på omslaget minst en gång om året och säga: läs och lär. Och sen ska man komma ihåg att Mojo faktiskt till skillnad från många andra tidningar i samma segment skriver om ny musik och blickar framåt. Det är det som är skillnaden.
Mojo finns på Pressbyrån. Passa på at köpa den nu, det är kampanjpris. Endast 49 spänn och då får du en cd-skiva på köpet!
NY INTERVJU: 20 år med The Levellers
- Vi skulle aldrig kunna bli politiker. Vi har missbrukat alldeles för lite droger och knullat alldeles för få prostituerade. Så vi blev musiker istället.Jeremy Cunningham skrattar gott efter att ha konstaterat att musik är det bästa sättet för 20-årsjubilerande The Levellers att nå ut med sitt budskap. Riotbrain har ringt upp Jeremy för att prata om bandets två årtionden som band. Men samtalet glider kanske inte helt oväntat in på dagsaktuella politiska frågor, vinylskivor och statusen för modern popmusik.
Läs intervjun med Jeremy om The Levellers här
Något om att läsa
Jag är inblandad i ett projekt som ska främja läslusten i Sörmland. Det är ett spännande arbete. Själv började jag läsa Kalle Anka när jag var liten. Sen gick jag över till Marvel. Spindelmannen och X-Men ni vet. Min första stora "riktiga" litteraturupplevelse var Stephen Kings "Pestens tid". Det är fortfarande en av mina absoluta favoritböcker.Tack vara litteraturintresserade kamrater så började jag läsa väldigt mycket när jag var runt 20 år. Jag var kanske lite sen. Men jag hade saknat rätt förutsättningar. I det här fallet var det arbetslöshet och smarta polare som krävdes. Jag plöjde genom hela litteraturhistorien mellan åren 1992 till 1996. Jag idiotläste Dostojevski, Kerouac, Strindberg, Åkesson, Ekelöf, Malmsten och hudratals andra författare.
Läslust (vilket tråkigt ord) väcks i människors huvud när de upptäcker att de sakna verktyg för att berika sitt liv. Det är så det fungerar med det mesta tror jag. Det går att säga så om musik och mat också. Därför är det viktigt att man gör litteratur vad det än må vara för litteratur tillgänglig för alla. Öppna biblioteken. Ställ fram böckerna. Låt det vara gratis. Uppmuntra läsningen vad det än är. Bara man läser någonting.
Den 23 april är det Världsbokdagen. Då läser Nomadteatern högt för allmänheten i centrala Eskilstuna. Det ska bli kul att se folks reaktioner.
NY INTERVJU: Ström i P2 är tillbaka!
- Det finns något djupt fascinerande med den elektroniska ljudbilden som kan vara svår att sätta fingret på och förklara i ord, utan att ramla rakt ner i floskelfällan. Det började när jag som nioåring hörde Visages “Fade To Grey” och fortsatte med Landscapes “Einstein A Go-Go” - båda på P3:s Poporama med Kaj Kindvall. Det var något helt nytt och jag reagerade med att sugas in totalt i musiken.Så säger Mats Almegård som är en av programledarna i P2:s Ström som är tillbaka i etern. Med musik, intervjuer och reportage så speglar Ström en musikvärld som lever och frodas överallt. Mest i Tyskland men också i Sverige. Ström ger dig total koll på läget.
Lyssna på Ström som börjar sändas igen på onsdag 26 mars kl 21.30 i P2.
Länk till Ström
Läs intervjun med Mats Almegård här
Jag vill bli elektrisk
Jag tror att det började med Miles. Elektrisk krigare. Min polare Stefan tipsade mig om "Bitches brew" och jag var såld. Lyssnade på den om och om igen i veckor. Jag frågade om han kunde tipsa om något nytt. Något annat än det jag lyssnat på i flera år och det ofta i yrket. Jag behövde nya impulser. Det är så jag funkar. Har alltid gjort. Impulsberoende. Miles tog mig till en annan planet. ett annat universum. Någonting så långt från jazz som det bara går att komma men ändå inte.Så vandrade jag vidare och blev ännu mer elektrisk. Elektronisk. En uppsjö av experimentmusik passerade genom min trumhinna och in i huvudet. Utforskarhungern var väckt. Jag ville ha ljud i alla former. Internet såg till att förse mig med vad jag behövde. Man måste älska MySpace, Pitchfork, Soundofmusic och alla andra ställen där musiken lever idag. Och på Kafé Kaka där Memento låter den leva. Och nästa vecka på Eskilstuna konstmuseum där minifestivalen Transformation of sound äger rum.
Jag lever i ett ständigt brus av ljud. Min vän Alinge skickar meddelanden i natten. "Ljud - alltid ljud" säger han.
Så sant.
Någonting om fred och kärlek
När snön faller utanför redaktionsfönstret så kommer det meddelanden från Dalarna om sommaren. Ja alltså inte att den har siktats men att det kan komma att bli minst lika trevligt som förra året i månadsskiftet juni/juli.Peace & Love heter festivalen. Borlänge heter staden. Just den här festivalen är lite speciell. Den har ett syfte. Det hörs kanske på namnet. Och jag kan intyga att det är en festival som lever upp till namnet. 20.000 personer som bara är där och gillar varandra, musiken och platsen. Och möten med vänner (se bild). Man kan behöva det ibland.
Förra året var det Iggy som var där. I år Johnny Rotten. Och man har temadagar innan själva musikfesten drar igång. Vakna! är temat i år. Diskussioner och möten. Nattlig poesi vid elden och en massa annat.
Ute faller snön. Men hjärtat är varmt.
Bara tre månader kvar...
Losing my religion....
"Like R.E.M. "Shiny Happy People" "Hey Hey Hey Hey Hey! Pull that bus over to the side of the pretentiousness turnpike, alright!? I want everybody off the bus. I want the shiny people over here, and the happy people over here, ok! I represent angry gun-toting meat-eating fucking people, alright!" Sit down and shut the fuck up Michael!" - Denis LearyMichael Stipe är en underskattad person. Jo jag tycker faktiskt det. Folk avfärdar honom ibland som den där mystiske killen som sjunger i R.E.M. han har en fantastisk röst. Han är konstnärlig och har vettiga åsikter om saker och ting. Han är oerhört sympatisk. Jag önskar att jag hade honom som vän. Så känns det i alla fall. Jag tror att han är rolig att prata med om allt och inget.
Bäst är han kanske som textförfattare. "Losing my religion" kan avfärdas om en pretentiös 90-talspekoral men sanningen är att det är en fulständigt lysande text om vilsenheten. Jag förstår att det är lätt att göra sig rolig över den. Den tar sig själv på allvar den där låten. Och R.E.M. tvekar inte att vara pretentiösa. Men texten och rösten... Jag blir svag varje gång. Faktiskt. Jag erkänner.
I början av april kommer R.E.M. med en ny skiva. "Accelerate" heter den. Den är bra. Och här är singeln "Supernatural Superserious".
Is this art?
Varför spelas signaturen till Kulturnyheterna i P1 med cello? undrar jag plötsligt. Förklaringen kommer snabbt och brutalt. För att "kultur" fortfarande är lite finare än allt annat. "Snobbism" är ett annat ord som betyder samma sak. Men åter till Kulturnyheterna.Mats Arvidsson heter en man som fungerar som kulturexpert i programmet. Han tycker saker om konst. Nu tyckte han inte om Sollentuna konstmässa. "Det är är det tunnaste jag sett. Och jag har sett mycket." säger han med överlägsen stämma rakt ut i etern. Det kryper i mig.
Visst kanman recensera konst men man måste vara lite ödmjuk också. All konst måste få finnas. Och det är beskådarens privilegium att bestämma om man vill titta mer. Inte den åldrande bittre recensenten.
Mats Arvidsson är en fossil som tillhör 1900-talet. Han tror att "kultur" är något som är lite finare än allt annat. Men här kommer en nyhet för Mats och alla andra som tror som han: så är det inte.
Kultur skapas av dig och mig. Av oss alla. Gatukonsten är lika fin som den som hänger på museerna. Hip hop har samma värde som Beethoven. Så länge det säger något om vad människor känner och vill så är det konst och kultur.
Det är dags att riva elfenbenstornet.
Riotbrain delar ut dynamiten.
Ett Filter i tillvaron
Vi hänger på mediehypen. En ny tidskrift har fötts. Filter heter den och det första numret kommer i dagarna. Chefredaktör är tidningsräven Mattias Göransson och med sig har han bland annat Ika Johannesson. Tanken är att Filter ska bli en svensk Rolling Stone eller Vanity Fair som speglar Sverige i framtiden med långa reportage. Låter intressant hoppas att de lyckas. Göransson verkar vettig hur som helst. Så här säger han i dagens DN: -- Jag inbillar mig att nästan alla journalister som har fast anställning skulle kunna hitta utrymme för egna passionsprojekt. Tidningsredaktionerna lägger tid på fel saker; folk sitter vid sina skrivbord i stället för att gå ut, läsa, möta folk, åka buss... Ska man kunna ta betalt för journalistik i framtiden så är det inte det snabba och flamsiga, utan det oväntade och unika man kan sälja.
- Jag måste ju säga det här och tro det för annars överlever inte vi. Men jag tror det på riktigt. Gör man något man gillar så känner folk det. Se på Offside eller Populär Historia i Lund som är Sveriges mest framgångsrika tidning just nu och exporteras till andra skandinaviska länder - eller musiktidningar som Sonic och Opus. De är alla entusiasttidningar. Byggda på passion.
Skönt att höra att det finns publicister idag som tror på journalistiken i en tid då bilder på Britney Spears underliv säljer kvällstidningarna istället för viktiga nyheter. Länk till Filter hittar du till höger.
---
Justja, vi har en ny logga på Riotbrain också. Meddelas endast på detta sätt.
En riktig svensk håller käften när andra pratar skit
Yrvaken upptäcker Ann-Charlotte Marteus på Expressen att det förekommer rasistiska åsikter i Sveriges Radio P1:s debattprogram Ring P1 som sänds varje dag. Idén med programmet är att folk ska kunna ringa in och säga sin åsikt om saker och ting. Inte helt överraskande utgörs majoriteten av dem som ringer in av rättshaverister och...ta ta folkhemsrasister. Invandringen är en stor fråga för folk. Marteus verkar lite överraskad av det faktum att folk därute i stugorna är rasister. För så är det på många ställen i detta land. Kanske inte så till den grad att de rakar av sig håret och heilar på gatorna men lite lagom svenskt i smyg. Ring P1 visar upp dem i all sin fulhet och jag tycker att det är bra. Det legimiterar inte på något sätt deras åsikter och det jag har hört (och det är en del) bemöts av programledaren som försvarar demokratin och mångfalden. Jag har svårt att se problemet med detta på det sätt som Marteus gör.
Problemet är snarare att det verkar vara väldigt få som käner sig manade att ringa in och försvara just demokratin, mångfalden och den sanna svenskheten. Av den stora allmänheten hörs inget. Och det är demokratins största fiende.
Tystnaden.
Det är den som låter Sverigedemokraterna vinna röster i kommunalval. Det är den som tillåter hatbrott mot invandrare och homosexuella. Det är den som låter rasismen gro ute i det svenska folkhemmet.
Det är dags att bryta den. Och det har varit det länge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
