Även en trädgård börjar med det första steget... Idag har jag bott 100 dagar i mitt eget hus. Mitt hus. Jag äger det. Det är inte allmännyttans hus. Det är bara nyttigt för mig. Och min sambo. Och den tredje som anländer om 16 dagar. Eller när som helst.
Vilken jäkla resa egentligen. För ett år sedan hade jag knappt hämtat mig från New York. Än mindre tänkt på framtidens nutida utseende. Men så i augusti öppnade sig en möjlighet. Möjligheter ska man ta.
Glöm inte det.
Så. För 100 dagar sedan i snöstormen så flyttade jag in med familj i mitt hus. Ett eget hus. Inget märkvärdigt hus egentligen. Men det är mina 130 kvaderatmeter med altan och tomt. Min jord och sten. Min utsikt. 100 dagar av ro. Tystnad. Fågelsång och snart...barnskrik.
100 dagar går fort. Jag önskar att dagarna kunde gå långsammare. Jag hinner inte med. Men så tänker jag: det kommer ju minst 100 dagar till. Och ytterligare 100 dagar. Och ytterligare 100...
Någon frågade mig: Är du lycklig Magnus?
Och jag svarade förvånat: Ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar