Det börjar med en hotfull bas. Som följs av Thomas Wylders pisksnärt på virveltrumman och så är det igång. Nick Cave var en rätt okänd artist för mig innan jag hörde den här skivan. Men MTV (som visade musik på den här tiden) körde videosingeln ”Do You Love Me” om och om igen. Suddiga bilder från barer i Sao Palo, Brasilien där Nick då bodde. Nick Cave – en mörkerman – som levererade svartsynta betraktelser av kärleken och passionen. Kärleken är vacker i Nick Caves värld men aldrig perfekt. Och huvudpersonen är aldrig helt lycklig.Musikaliskt tar ”Let Love In” dig på en resa genom ett kargt musikaliskt landskap. Det är enkelt men ändå storslaget på något sätt. Varje instrument hörs. Gitarr, bas, trumma, orgel. Det är vackra ballader, hotfull orgeljazz, gotiska anslag och brutalitet. Helheten blir stor dramatik.
Nick Cave & The Bad Seeds har aldrig toppat denna skiva. Aldrig har låtarna haft den pregnans och skärpa som de har här. Inte innan och inte efter. Skivan kom i ett skede i mitt liv då många uppbrott ägde rum. Både på det personliga, yrkesmässiga och för all del musiklyssnade planet. Den här skivan styrde mig in på musikvägar långt från den hårdrock och punk jag tidigare huvudsakligen lyssnat på.
Därför kvalificerar sig ”Let Love In” till en femteplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar