
Plats: Kafé Kaka, Eskilstuna 27 september

Memento - Eskilstunas alternativa musikscen
Inte lite tjatigt.
---
Igår avslutades "Upp till kamp!". Serien gick i mål med fanan i topp. Slutet var...oerhört. Nu måste jag köpa den på dvd.

I helgen var det kulturnatt i Västerås. En natt då kultur skulle manifesteras i staden. Allt enligt påbud från stadshuset och sponsrat av den lokala mediejätten. Och folket lydde uppmaningen och trängdes för att se hemslöjd, medeltida marknader, gycklare, musikuppträdanden och en massa annat kulturellt.
Ändå känner jag ingenting.
Jag undrar hela tiden vad i allt det här som är kultur? Var är gatupoeterna? Konstnärererna? Dansarna på gatan? Var är det anarkistiska skapandet? Var är gatans kultur?
Det som hände i lördags var inte ett utbrott av kultur. Kultur manifesteras inte under en kväll om året. den händer hela tiden, överallt.
Riotbrain drar sig upp i bergen igen för att fundera. Smida planer. Planerar nästa drag.
---
Riotbrain #7 är snart klar. Rubrik: "Death by nostalgia?"
Vi vet att ni längtar...



Jag har under en tid drabbats av Zappafeber. Kanske beror det på att Zappa plays Zappa slår ner i Stockholm den 14 oktober. Just nu fascineras jag av "Hot rats" från 1969. Fast den kunde lika gärna varit inspelad igår. Den låter oerhört aktuell trots sina 38 år på nacken. Med sin jazzinspirerade fusionrock så bröt Zappa ny mark för första gången utan sitt Mother of invention. "Peaches en Regalia" är väl låten de flesta som kommit i kontakt med Zappa hört från den här plattan men jag måste framhålla "Willie the pimp" som en av plattans många andra höjdpunkter.
Sångaren i System Of A Down släpper ett soloalbum den 23 oktober som heter "Elect the dead". Plattan lovar mycket gott. Det finns en sorts Zappakänsla i System Of A Down och det är allt tydligare på Serj Tankians solodebut. Missa inte!

Så var det då premiär för "Upp till kamp!" igår kväll. Och man kan konstatera att Peter Birro har gjort det igen. Krönikan om fyra ungdommarm ellan åren 1965-75 är en strålande uppvisning i manus, foto och kostym. Birro har lyckats med att förmedla känsla för tiden. Handlingen trevar sig framåt men det övervägs av att atmosfären som byggs upp är otroligt påtaglig. Det svartvita fotot förstärker. Skådespelarinsatserna är strålande och då inte bara med huvudrollsinnehavarna i åtanke. Någonstans finns underdog-temat invävt men det blir alldrig påklistrat eller övertydligt.
