Frank Zappa siade om vår undergång genom nostalgi. Ett steg fram, två bak. Tillslut står vi still. Jag har funderat på det där. Slutsatsen har blivit att vi till 80% drivs av nostalgi när vi gör val av musik, film eller annan kultur. Eller inredning, mode eller vad du vill. Ett exempel: På radion spelas musik från tiden då allt var bra (80-talet) eller ny musik som låter som den var gjord under den tiden. Vi vill inte se verkligheten och samtiden i vitögat. Istället väljer vi ett substitut. En nappflaska för hjärnan som erbjuder trygghet.
Och varför inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar