Lycka stavas Zappa

Napoleon och Dweezil, Stockholm 19 2006
Genialitet. Ren genialitet

Ur kommande recension på Riotbrain.se om gårdagen:

"Det är någonting i den här musiken som anropar mig på alla frekvenser. Jag kommer på mig själv att omedvetet stampa takten på de mest märkliga sätt. Jag har dessa toner i hela min kropp. Zappas musik är tidlös vilket åldersspannet på publiken visade. Och musiken låter som om den var skriven igår. Det låter modernt fortfarande och den är tidlös. Det är fusion, improvisationsjazz, soul, hård rock, bossanova och allt annat samtidigt. Det är helt enkelt musik i sin renaste form."

Jag är extatiskt lycklig.

1 kommentar:

Bengt Lorentzon (Lorre) sa...

Instämmer! Vill sjunga med och stampa takten till alla häftiga tempobyten i "Pymee twylyte", fast jag aldrig får till det. Men Dweezil och stora bandet fick till det! Hade jag kunnat hade jag gärna sett om konserten en gång till! Magi! "Always been a freak but never a hippie" / Bengt
http://lorrelorre.blogspot.com