Övertygelser

Carola och Damien

I morse vaknade jag upp och var övertygad om att klockan bara var två eller tre. Den var sex och jag var tvungen att gå upp. På jobbet har de andra avdelningarna utbildningsdag vilket innebär att ingenting kommer att fungera som vanligt. Jag får inget kaffe. Ingen lunch. Det blir jag tvungen att fixa på annat sätt. Det första jag ser på Aftonbladet.se är Carola och sonen Amadeus. Jag är övertygad om att Amadeus är Djävulens avkomma. Han ser obehaglig ut på nått sätt. På radion hör jag hur FN fördömmer Nordkorea för dess påstådda sprängning av en atombomb. Jag är övertygad om att det inte är en riktig atombomb. Förövrigt är nordkoreanska nyhetsuppläsare oerhört entusiastiska. Förtryckta men glada.

Mitt huvud värker. Tåget var i tid. Det var kallt ute när jag cyklade till stationen. På P3 spelar de Lisa Miskovsky. Undrar hur många som drömmer om att få vara ihop med Lisa? Säkert tusentals killar (och tjejer för den delen). Inte jag dock. Hon verkar för perfekt. Precis som Amadeus. Kanske Lisa kan ragga upp Amadeus om några år. Då kunde Lisa och hennes svärmor sjunga en duett.

Är är det knappt tio grader varmt ute. I Luleå är det bara fem. Jag ska till Luleå om drygt en månad. Då är det ännu kallare där. Vinter. Jag gillar norrlänningar. De har ett skönt glatt sätt att ta sig an problem. Lite som nordkoreanska nyhetsuppläsare verkar de på sitt sävliga sätt framtidsoptimistiska trots att de kanske inte är det.

Igår hade jag förövrigt en intressant diskussion med S här på jobbet om hur kärnvapen och flextid är ungefär samma sak. Det är skönt att ha mycket av det även om man egentligen vet att man inte kommer att göra sig av med det på något vettigt sätt. Jag har drygt två timmar plus på mitt flexkonto. Min chef har över 50 timmar plus. Jag är lite som Nordkorea och min chef är USA.

Klockan är nu 07.40 och det jag skrivit hittills är intryck insamlade bara idag. Jag är övertygad om att det kommer att bli en lååång dag.