Blå eld

Ibland kan jag få ett sånt enormt sug efter Bruno K Öijers dikter. Det har jag haft allt sedan jag läste honom för första gången för 15 år sedan. Sen lägger sig begäret för att plötsligt flamma upp med en klar blå låga. Just nu är jag omsluten av denna låga....


ur: Jag delar den rymd

jag delar den rymd
där varje människa stämt möte
med sej själv
och där ingen människa fått
fotfäste i en annan
jag ser mej återvända till den plats
där mina tankar först fann sin verkan
den plats där jag lät mina tankar
och min längtan
skingras i blåsten som läkemedel
ur en framsträckt hand
och jag såg hur dom spreds
hur dom långsamt sjönk in över skogsbranterna
och dom slagna brustna sjöarna
som ännu en gång kontaktat mej i sömnen
för att säja att det är försent
och sedan viska
att det är meningen att det ska vara så
(...)