Såg en utmärkt dokumentär i helgen om Miles Davis spelning på Isle of Wight-festivalen 1970 (tack till Stefan för lånet). Det här var brytningstiden då Davis precis släppt "Bitches brew" som tog honom från den traditionella jazzen till ett mer elektriskt sound. Dokumentären speglar på ett utmärkt sätt stämningarna och åsikterna som Miles Davis musik orsakade. Men främst så är det en underbar resa i musik där gränserna suddas ut och det som finns kvar är rå musik som berör.---
Vår Gradvall-intervju orsakade förövrigt rusning till Riotbrain.se. Tack för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar