Musiken som förändrade våra liv del 1: Fredrik Strage

Fredrik Strage, musikjournalist och författare. Han debuterade som skribent i början av 90-talet då han tog över New Life, ett svenskt synth-fanzine. Han har bland annat skrivit för tidningar som Pop, Bibel, Dagens Nyheter, Månadsjournalen, Nöjesguiden, Ultra, Sound Affects, Billboard, Café, Close-Up och Sonic. Strage gav en dålig recension till en av Petters skivor, och som tack för det fick han vara med i Petters musikvideo Saker & ting. Han döpte senare sin bok "Mikrofonkåt" efter Petters första singel. Strage medverkade 2003 i Belinda Olssons antologi "De missanpassade" och 2005 utgavs hans bok "Fans". Dessutom intervjuades han av Riotbrain i januari 2006. Det här är de fem låtar som förändrade Fredik Strages liv.

NORE, ”Chosen one”
- Rap, electro och puertoricansk testosteron. Den här låten fick mig att börja konsumera stora mängder reggaeton. Syntslingan, som jag hade som ringsignal i flera år, är vansinnigt suggestiv och NORE spottar lika absurda rim som i sin genombrottshit ”Superthug”.

Geto Boys, “Mind playing tricks on me”
- Den första raplåt jag hörde som utspelade sig i ett mentalt snarare än urbant landskap. Låten handlar om en tuff gettokille som håller på att bli psykiskt sjuk. ”Mind playing tricks on me” är gangsterrappens svar på Guy de Maupassants paranoida novell ”Le horla”.

Golden Boy feat Miss Kittin, ”Rippin kittin”
- Den bästa electroclashlåten. ”Rippin kittin” fick mig att upptäcka massor av ny, elektronisk pop – och återupptäcka synt, body och industri som jag glömt bort under nittiotalet. Miss Kittins röst är fantastiskt blasé och raden ”mommy, can I go out an kill tonight”, som hon snott från punkbandet The Misfits, är fullkomligt magisk.

Fire Inc, ”Nowhere fast”
- Jag hörde den här låten i filmen ”Streets of fire” när jag var elva. Då visste jag inte att den skrivits av Jim Steinman, som senare blev en av mina favoritproducenter. Jag älskar Steinmans överdådiga arrangemang, refrängerna som staplas på varandra och serietidningsestetiken. Phil Spector pratade om att göra operor för tonåringar. Steinman gjorde det på riktigt. Maximalism blir inte bättre än så här.

Nitzer Ebb, ”Into the large air”
- Och minimalism blir inte bättre än så här. DAF var först med hetsiga syntbasgångar och punkiga skrik men engelska Nitzer Ebb gjorde det hårdare, enklare och bättre på sitt första album. Den här låten fick mig att starta ett band och börja skriva för ett fanzine.