Ingen vägvisare

Frihet kan betyda så mycket. Begreppet alltså. Frihet för tio minuter sedan var att sitta och äta kyckling, klyftpotatis och dricka en kall öl. Frihet är att se sin familj i trädgården. Frihet kan vara att köra en bil i 130 km/h på Europavägen mitt i natten med The Cult ylande i stereon.

Frihet kan vara pengar.

Friheten kan vara att likt Bob Dylan på Newportfestivalen koppla in elektriska instrument och blåsa ut öronen på folkmusikfreaksen. Frihet är att skriva en bok om sorgen efter två förlorade knappt födda barn. Friheten kan sitta i huvudet på dig och mig. Friheten är Vladimir Majakovskij ibland. Eller Allen Ginsberg.

Kärleken är frihet.

Att sakna riktning är inte att vara vilse. Ibland är det friheten. Du förstår det bara inte.

Jag skriver det här. Du kanske läser det.
Det är också en friihet.

Mitt behov av frihet är stort. Kanske för att jag är en ensamvarg i många avseenden. Jag har inte många nära vänner. Två tre stycken på sin höjd. Det värsta jag vet är måsten. Om jag själv inte får bestämma vilka måsten som är viktiga. Friheten att få vara ifred ibland är viktig för mig. När jag skriver det här är jag ensam. Fri. Men de som ska vara här saknar jag innerligt. Men just nu. I denna stund. Njuter jag av ensamheten och friheten. Jag vet inte vad jag ska göra om två minuter.

Och vad spelar det för roll?