Motståndet

Bild: Adbusters

När jag är en riktig romantiker så vill jag att Riotbrain ska vara en gerillarörelse. En motståndsficka i samhällets kostym. Men det krävs mycket energi för att orka. Jag kan beundra människor som Marcus Birro för hans ständiga kamp mot allt det dumma och ytliga i samhället. Jag kan fascineras av Manu Chao som i sin musik skapar känslan av frihet och gränslöshet. Jag beundrar alla som vågar ställa sig upp och säger:



"Vi skapar något eget!"



Riotbrain skapar små krusningar på ankdammens yta. Förhoppningsvis. Vi skriver för livet om det vi tycker är viktigt. Det kanske inte är samma sak som just du tycker är viktigt men vi vill i alla fall berätta det för dig. Vi kan kanske enas i tanken om att det är tanken som räknas. Om att det finns ett eller flera alternativ till det som ständigt brusar i medierna kring oss. Att det finnns utrymme för skönheten på stadens gator mellan reklamskyltarna och de sponsrade torgen där affischeringsförbudet kväver yttrandefriheten. Att vi kan se konsten i graffitin på den grå betongväggen.

Vi kan väl i alla fall enas om det?



För kan vi inte det så är vi illa ute. Då kommer alla världens Stenbecks, Bonniers, kulturnämnder och multinationella företag att få regera världen fritt. Då kommer vi att bli livstilskonsumenter styrda av marknadsstrateger. Det kommer att vara snyggt alldelses säkert men det kommer att vara så tomt och ödsligt att det kommer att eka när man viskar sitt varumärkesskyddade namn.



Riotbrain sträcker ut en hand.





Är du med oss?