Ibland var Ian ute och gick precis som en vanlig manFoto: Anton Corbijn
Solen går upp. Det påstås att sommaren är slut. Alla är tillbaka på jobbet. Den fuktiga luften har dragit bort. Den låg över landet i helgen som en sista hälsning till alla dem som avslutade sin ledighet. Söndagens regn sköljde bort värmen. På måndagen började allvaret.
Kaffet kokar. Barnet sover. Han sover djupt och drömmer. Han har just upptäckt hur man kan ta sig från ett ställe till ett annat för egen maskin. Han navigerar metodiskt genom rummen. Blicken är hungrig. Jag avundas hans nya upptäckter. Varje dag borde vara på det sättet för alla.
Tittar på Kobra. Anton Corbijns blick skapar ikoner. Han säger att många av dem han fotograferar tar livet av sig eller dör på annat sätt. Ändå lever de fotograferade för evigt aven om de döda inte minns något av sitt liv. Det får vi levande göra åt dem.
Senare. Yusuf Islam talar om sitt förra liv som Cat Stevens. Stevens levede ett tomt liv. Yusuf lever ett rikt liv. Han fan religionen. Islam. Jag förstår religionen. Jag förstår inte religionen. Den attraherar mig men samtidigt är den obegriplig. Farlig. Men skulle alla bli så tillfreds som Yusuf Islam så är jag för den.
Fred och kärlek.
Det är så enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar