Ironin framför allt

Jag tillhör vad som ibland kallas den ironiska generationen. Det är tydligen så sägs det att vi 70-talister oftare än andra är ironiska, alltså säger en sak men menar en annan. Och oftast med en sarkastisk ton.

Jag har alltid förfäktat den idén.

Och för flera år sedan deklarerade jag att jag aldrig är ironisk. Men på sistonde har jag inset (till min fasa) att jag nog är ironisk rätt ofta. Det har gått så långt att jag ibland klär mig ironiskt. Alltså när jag spatserar till jobbet i kostym känner jag mig inte som om jag gör det för att verka kompetent och välkläd utan som en ironisk gest mot omvärlden. Ironin i detta är väl att folk uppfattar mig som välklädd och kompetent snarare än ironisk.

Nåväl.

Jag får väl fortsätta vara ironisk. Det går inte att ändra på beteendet. Fast här på bloggen så är jag aldrig ironisk. Nästan.

---

Henrik Schyffert ska framföra monologen "The 90's" på en scen i Stockholm. Fredrik Lindström regisserar. Schyffert är som klippt och skuren för detta. Det låter 90-tal så fort han öppnar truten.

---

Och så vill Riotbrain meddela att Wordfighter Ståhlberg har lagt ner verksamheten enligt ett helt oironiskt mail idag. Bloggen är död och raderad. Synd sa Bill. En skam sa Bull. En klen tröst är att han inte på något sätt lagt ner skrivandet.