Jag tror att det började med Miles. Elektrisk krigare. Min polare Stefan tipsade mig om "Bitches brew" och jag var såld. Lyssnade på den om och om igen i veckor. Jag frågade om han kunde tipsa om något nytt. Något annat än det jag lyssnat på i flera år och det ofta i yrket. Jag behövde nya impulser. Det är så jag funkar. Har alltid gjort. Impulsberoende. Miles tog mig till en annan planet. ett annat universum. Någonting så långt från jazz som det bara går att komma men ändå inte.Så vandrade jag vidare och blev ännu mer elektrisk. Elektronisk. En uppsjö av experimentmusik passerade genom min trumhinna och in i huvudet. Utforskarhungern var väckt. Jag ville ha ljud i alla former. Internet såg till att förse mig med vad jag behövde. Man måste älska MySpace, Pitchfork, Soundofmusic och alla andra ställen där musiken lever idag. Och på Kafé Kaka där Memento låter den leva. Och nästa vecka på Eskilstuna konstmuseum där minifestivalen Transformation of sound äger rum.
Jag lever i ett ständigt brus av ljud. Min vän Alinge skickar meddelanden i natten. "Ljud - alltid ljud" säger han.
Så sant.
1 kommentar:
Jag är en sån där som "fastnar" i en typ av musik, en låt och så kör jag det tills jag kräks....
Just nu har jag kört en gammal SpinDoctor-låt till förbannelse...
*mysko*
och känner att jag är på väg mot Jamiroquai... eller mot ny fransk house... fan jag ska ju till Bryssel snart... ja jävlars.. rave i marockankvarteren i söder där vore nåt...
"nä tack, hemma i Dalarna, röker vi bara korv o lax"
Skicka en kommentar