Nine Inch Nails

Den första låt jag hörde var med Nine Inch Nails var "Hurt". Den spelades på MTV nästan dygnet runt ett tag 1994. Det är en av de vackraste texter om ensamhet jag vet. Johnny Cash gjorde den till sin egen men den tillhör för alltid Trent Reznor.

I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that's real
The needle tears a hole
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything

What have I become?
My sweetest friend
Everyone I know
Goes away in the end
You could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt

I wear this crown of shit
Upon my liar's chair
Full of broken thoughts
I cannot repair
Beneath the stains of time
The feelings disappear
You are someone else
I am still right here

What have I become?
My sweetest friend
Everyone I know
Goes away in the end

You could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt
If I could start again
A million miles away
I would keep myself
I would find a way

Man vill nästan gråta på slutet när Trent Reznors sårbara röst kommer ut ur högtalaren lika vass som ett rakblad. Det är ett skakande slut på en skiva som från första sekunden är ett mästerverk. En helvetesresa i bästa Dante-stil. En nedstigning i avgrunden. Samtidigt är den väldigt vacker. Det finns tillfällen då tiden står stilla på den här plattan och man bara sitter där och lyssnar på sköra toner som kommer ut ur Reznors kortslutna maskinpark.

Undergången är vacker på något sätt.