Just nu läser jag Måns Ivarssons biografi "Vill du ha din frihet får du ta den" om Ulf Lundell. Det är en en helt okej biografi. Man får kanske ha överseende med författarens uppbara fascination av Lundell som gränsar till någon sorts homoerotisk kärlek. Men Lundell verkar paradoxalt nog ha den effekten på män i en viss ålder. Men annars så funkar den.Jag hade en period då jag lyssnade mycket på Ulf Lundell. Runt 1995-96 så såg jag honom live säkert 5 gånger. det är väl en viss period i livet som unga män dras till den sortens lyrik och myter. Sturm und drang. Uppvaknande. Förändring. Uffe funkade utmärkt i brist på Bruce Springsteen, Jack Kerouac och de andra amerikanerna som befriar unga män.
Det är ingenting jag ångrar.
Uffe är fortfarande bra. Jag gillar honom som person. Hans sommarprogram i år var ett av de bättre. Musiken har jag dock tappat lite koll på efter 1997. Men det spelar egentligen ingen roll. Ety Lundells skiv- och bokkatalog från debuten till idag kommer att stå sig i hundra år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar