Idag gjorde jag mitt bokprat på biblioteket i Eskilstuna om Bruno K. Öijer. Så här sa jag:
---
Bruno K Öijer föddes i Linköping 1951. Under sina ungdomsår skrev han dikter i steciltidskriften Guru Papers tillsammans med bland annat Erik Fylkeson där de skrev sina manifest om att spränga den förbannade kultureliten. De hade redaktionen belägen i en lägenhet på Hamngatan 10 i Linköping precis nere vid Stångån. Jag har vandrat under pilträden som han beskriver i dikten med samma namn. För av en slump så bodde jag under mina studieår i samma kvarter och hade tvättstugan på Hamngatan 12. Jag var mantalsskriven hemma i en dikt av Öijer i nästan fyra år. Bokstavligt talat. Visst är det lustigt hur det kan bli?
Av alla poeter jag läst så är det bara Öijer som egentligen betyder någonting. Och speciellt triptyken som består av Medans Giftet Verkar (1990), Det Förlorade Ordet (1995) och Dimman Av Allt (2001). De finns samlade i en volym kallad Trilogin som kom 2002.
I sitt utanförskap tog sig Öijer in i mitt läshuvud.
”om mej finns nedtecknat
att jag som barn
stack in mina armar i askträdets skugga
och drogs till vinden
när det rasslade som pilskaften i ett koger
man säjer att jag vägrade lyssna
att jag aldrig tog människor i hand
att jag flög om nätterna
och att allt det här
bringade olycka över trakten”
Öijer är spegelbilder av många poetiska traditioner. Han är ett koncentrat av Tranströmer, Ekelöf, Edit Södergran, Keats, Allen Ginsberg och Bob Dylan och även Majakovskij då och då.
Han är en shaman som försätter dig i trans. Jag har sett honom övertyga 33.000 människor samtidigt på Stockholms stadion innan en konsert med Kent. Helt ensam. Med sina ord och sin röst. Det var inte en uppläsning. Det var en predikan.
Kanske var det rockstjärneestetiken som väckte mitt intresse för Bruno K Öijer.
Kanske var det hans yvig hår och svarta solglasögon.
Kanske var det hans röst som halvsjöng ”Skisser till ett av dödens tal” på TV i början på 90-talet tillsammans med Fläskkvartetten när han läste om att han var spådd att pressa naglar av morfin i jordklotets kött.
Eller så var det bara orden.
Det är dikter som handlar om den ensamma människan, det handlar om hur vi alla hör ihop, det handlar om människans plats i universum och det handlar om hur vi låter oss bli övergivna trotts att vi inte vill eller behöver.
Han är en arkeolog som gräver i människans stoft. Han letar efter det som om Ekelöf beskrev som det som är botten i dig och som är botten också i andra. Hans dikter beskriver utanförskapet vi alla någon gång känner.
”jag vet
jag hör inte hemma här
jag kommer från en annan tid
när gatorna var gråa vatten
där skepnader av oss
ständigt sprang mot land
jag vänder mig om
jag minns caféborden där vi satt
varje natt verkade så ljum
och trogen min väg bort
hade jag lika långt till stjärnorna
som stjärnorna till mig ”
Det handlar om dig och mig.
Öijers trilogi är det närmaste religion jag kommit. Det är dessa tre böcker jag ständigt läser om och om igen. Ständigt hittar jag nya ord och bilder.
Öijers dikter förändrar liv.
Jag vet.
För de här dikterna har förändrat mitt.
Trots att kritikerna inte varit nådiga mot Peter Birro (manus) och Stig Larsson (regi) och deras tv-drama "August" så tycker jag ändå att det är värt att se andra delen ikväll. Jonas Karlsson spelar den unge arge August med bravur och ser man det som ett hjälteporträtt tecknat av två beundrare så funkar det utmärkt bra. Jag tror inte för ett ögonblick att personen Strindberg helt klart kommer fram i detta tre timmar långa kammarspel men det är likväl inspirerande och underhållande.
"Jaha är det pappa som kommer idag?" säger sköterskan på BVC med en förvånad blick när jag kommer dit för att vaccinera sonen. Jag tittar mig omkring. Japp, det är bara jag och E i väntrummet. För ett par sekunder känner jag mig som en kidnappare som stulit det arma barnet från modern och helt självsvådligt gjort något så befängt som att försöka ta lite faderligt ansvar. E klamrar sig fast vid mig och tittar skeptiskt på den galna tanten framför oss.
Mannen på bilden heter Dan Backman. På bilden ses han jobba. Dan jobbar hårt. Han bor i en schysst lägenhet i centrala Stockholm. Dan är recensent på Svenska Dagbladet. Han tycker saker mot betalning. Så här ser det alltså ut när han jobbar. I alla fall om man ska tro bilden.
Alice Cooper har följt mig sedan jag blev intresserad av musik i allmänhet och hårdrock i synnerhet. Det var genom Twisted Sisters frontman Dee Snider som jag lärde mig vem Alice var då han nämnde honom i varje intervju jag läste. Och visst var Alice perfekt för en 13-åring som ville ha blod och tarmar på scenen och det sammanföll lyckligt med Coopers comeback 1986.
I måndags satt jag på en scen (se bild) och förklarade varför Bruno K. Öijer är poeten i mitt liv. Det var till att börja med en nervös tillställning. men allteftersom att jag läste så ökade självförtroendet. Och när det var över ville jag egntligen forsätta en stund till. Det är kul att ha publikens uppmärksamhet.
Uppmärksamma läsare har noterat att vi nu stoltserar med en egen liten radiokanal i högerspalten som tillhandahålls av Last FM. Just nu är den inriktad på John Coltrane och liknande musik men vi kommer att regelbundet ändra det så att ni aldrig behöver ha det tyst hemma.
Familjen har drabbats av någon av de hudratals Ebolaliknande farsoter som härjar på förskolan. Det snörvlas och hostas. Det är tecknet på att det är dags för den årliga läsningen av Stephen Kings mästerverk "Pestens tid". Handlingen i korthet enligt Wikipedia:
Idag gjorde jag mitt bokprat på biblioteket i Eskilstuna om Bruno K. Öijer. Så här sa jag:
Burials skiva "Untrue" har utnämnts till en av årets höjdpunkter av olika recencenter med sin triphopinspirerade ljudbild. Lite lagom retro med skön atmosfär. Någon beskrev det som att det lät som Joy Division utan att egentligen göra det. Svårt att förklara men det stämmer nog. 
På måndag ska undertecknad prata böcker på Länsbibliotek Sörmlands litterära salong. Jag har fått fem minuter att prata om vad jag vill. Så valet var ganska enkelt. Bilden ger en ledtråd.
Hushållet har införskaffat denna djävulska maskin. En Espresseria Combi XP2000 av märket Krups som kokar kaffe och framställer espresso. Mitt missbruk av koffein kommer att anta elefantistiska former. Tar det bara 45 sekunder att framsälla en kopp av den svarta italienska nektaren hemma i sitt eget kök så finns det en överhängande risk för överdoser.
Den 9 mars 1987 släpper U2 "The Joshua Tree". En platta som ska ta dem från att ha varit ett av världens populäraste alternativa band till de riktigt stora arenorna och nå ut till de riktigt stora massorna. Det är en skiva som visar ett band som står på toppen av sin förmåga. Jag vill påstå att U2 aldrig nått upp till de musikaliska höjder som de gör på den här skivan.
