Ibland är det som om naturen vet vad vi önskar oss. Luciamorgon. Det har regnat i två veckor och varit grått och milt. Men imorse...världen ligger insvept i morgondimma och frosten glänser på träden. Jag äter julgröt med familjen på dagis. Sonen sjunger "tipp tapp" när han ser Lucia på TV. Och jag blir alldeles varm i kroppen.
Men det finns dom som inte gillar julen. Av förklarliga skäl. Jag har en vän som förlorade sin livs kärlek i juletid. Den tid som ska vara ljus i mörkret blev ännu mörkare. Och vad ska man själv säga? Allt låter futtigt.
Själv minns jag min morfars sista jul. Han dog på våren men jag minns så tydligt annandagen då han satt mitt emot mig och fikade. Han körde med sina döttrar och hörde mer än han medgav. Efter att ha gjort min moster lite stressad tittade han på mig med ett spjuveraktigt leende. Det är den bilden jag har kvar i huvudet.
Jag hoppas att julen ändå blir så god som den nu kan bli för alla.
Men det finns dom som inte gillar julen. Av förklarliga skäl. Jag har en vän som förlorade sin livs kärlek i juletid. Den tid som ska vara ljus i mörkret blev ännu mörkare. Och vad ska man själv säga? Allt låter futtigt.
Själv minns jag min morfars sista jul. Han dog på våren men jag minns så tydligt annandagen då han satt mitt emot mig och fikade. Han körde med sina döttrar och hörde mer än han medgav. Efter att ha gjort min moster lite stressad tittade han på mig med ett spjuveraktigt leende. Det är den bilden jag har kvar i huvudet.
Jag hoppas att julen ändå blir så god som den nu kan bli för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar