Dagen efter

Jag dricker kaffe (automatbryggt sönderbränt bittert blask tackar som frågar). Det är dagen efter. Jag känner mig aningen bakis. Trots att jag inte druckit en droppe. Bara pratat. Och tänkt. Tänkt på det här med kulturvärlden. Under många år ville jag vara en "kulturmänniska". Jag läste kulturvetenskap och tragglade mig igenom tegelstensromaner och försökte skriva poesi. Jag gick på vernissage. Jag kämpade som ett djur för att förvandla mig till en Horace eller en Norén. Jag ville in i den där världen.

Men vill man verkligen vara en del av den?


Vill man verkligen bli beundrad av människor som har ideal som är von oben och elitistiska. Kulturmänniskor kan vara världens mest trångsynta individer sa någon till mig. Det är sant och det skrämmer mig. Så jag valde bort den och nu är jag här.

Riotbrain är kultur.


Det är vår egen kultur. Den kultur som är varm och välkomnande. Vi visar leendet i tillvaron. Vi berättar om upplevelserna som gör dig lycklig. Eller åtminstånde sim vi tror kommer att göra dig lycklig. För vad som gör just dig lycklig vet ju bara du. Men Riotbrain kan ge dig en hjälpande hand eller öppna en dörr till något nytt.


Vi vill att Riotbrain ska vara en aha-upplevlse.


Trevlig helg.

PS. Poesi skriver jag faktiskt fortfarande. Som terapi DS