Tidens tand

Jag har en klocka i min ägo (se bild) som är runt hundra år gammal. Det är arvegods. Den har trots att den inte egentligen är en klocka av finare märke ändå bevarats av mäniskorna som ägt den i släkten som ett minne.

Jag undrar vad vi i vår tid kan tycka vara värt att spara.

Vi sliter ut och slänger allt vi köper. Knappt någonting sparas. Bara det som var dyrt att köpa möjligtvis men inte de där sakerna som kanske inte är värda mycket i pengar men som kanske kan vara värt något för någon i framtiden ändå.

Jag får känslan av att vi kommer att slänga bort våra barns historia.

Det är synd.