Det är en sådan där morgon då livet ler mot mig. Solen skiner. Grannskapets trädgårdar blomstrar som synes på bilden. Sonen sover sött i sin säng. Jag dricker kaffe (Zoegas utmärkta Intenzzo, bryggd på sex minuter med 96 graders värme tackar som frågar) med en skvätt socker i. 
Avnjöt ett avsnitt av M.A.S.H istället för att blänga på morgonnyheterna. Man gör inte TV-serier med den kvaliteten längre. Alan Alda är en av mina favoritskådisar. Idag byggde Hawkeye en modell av The Washington Monument av tungspatlar. Och när armens rekryteringsbefäl såg på sprängde han den i luften för att förklara vad meningslös förstörelse betyder. George W Bush har nog aldrig sett M.A.S.H. Inte Tony Blair heller. Men han kanske får tid nu när han ska sluta.Såg Bodil Malmsten på TV igår. Hon är bra. Hon berättade om att hon ser ensamhet som en lyx. Hon vill inte dö. Hon ljuger aldrig för hon minns aldrig vad hon sagt. Bodil bloggar. Du kan läsa nya texter av Bodil nästan varje dag här. Hon tar dessutom väldigt fina bilder.
I eftermiddag ska jag försöka få tag på Alinge igen. Igår hörde jag hans telefonsvarare. Den lät lite som Eldorado.
Mer följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar