Temaskivor blir sällan bra. Men när det stämmer så stämmer det ordentligt. Men Queensrÿche lyckades. Historiens huvudperson Nikki blir värvad av Doktor X som har som mål att göra en samhällsrevolution. Nikki agerar lönnmördare men får tvivel. En rätt banal historia kan tyckas men på ”Operation: Mindcrime” fungerar det över all förväntan.
Musikaliskt så rör sig Queensrÿche i de progressiva fårorna av hårdrocken med inslag av klassisk heavy metal. Ljudbilden är knivskarp och plattan låter märkligt tidlös trots att man lätt kan höra vilket årtionde som den är sprungen ur. Geoff Tate sjunger på ett gudabenådat sätt och om man någon gång med gått samvete skulle kunna använda ordet ”rockopera” så är det på den här skivan. Och det inte bara för Tates falsettsång utan för hela paketet med sin dramatik, utlevelse av känslor och sitt pretentiösa uppsåt. Lägg därtill Chis DeGarmos utsökta gitarrarbete. Det här är hårdrock från 80-talet som låter tidstypisk men som visar på allt det som är bra med genren under denna tid.
Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på den. Det rör sig säkert om en eller ett par spelningar i månaden allt sedan jag köpte den när den kom ut.
2 kommentarer:
Håller helt med dig - konceptplattor kan vara lök i kubik, men här funkar det alldeles utmärkt. Det enda jag stör mig lite på är virveltrummans ljud. Fast de borde ha nöjt sig med ettan och inte gjort tvåan - den enda låten som lyfter är The Chase med Dio tycker jag.
Någon borde skjutas för uppföljaren...
Kan vara något v det sämsta jag hört.
Heaven and hell...
Skicka en kommentar