3. Tom Waits – Bone Machine (1992)

Tom Waits är en underlig filur. En kameleont som är bluesman, ljudkonstnär, jazzsnubbe och ja gud vet vad. I Waits värld vet man aldrig vad som ska hända. Bara att det blir bra och intressant. Och på ”Bone Machine blir det riktigt intressant.

Det skramlar och bråkar, smeker och tröstar. Allt från den soniska apokalypsen i inledningsspåret ”Earth Died Screaming” och träskbluesen på syra i ”Murder In The Red Barn” till den oerhört vackra ”Black Wings” så är det svårt att fly undan Tom Waits. ”Bone Machine” är ett märkligt album men det är samtidigt det mest spännande Waits gjort. Det är ett album som förföljer lyssnaren och gör ett outplånligt intryck.



"I don't wanna grow up"