Mina polare Dick och Barry
Jag fick ett ryck sent igår kväll och sorterade om min skivsamling. Den har varit sorterad efter genre och utgivning men igår så gjorde jag en radikal remake och sorterade alltihop i bokstavsordning. Det kändes bra.
Så varför gjorde jag det då?
Egentligen känns det lite fånigt att medge det men jag har den senaste veckan plöjt igenom Nick Hornbys "High Fidelity" när jag åkt till jobbet. Att jag fick lust att läsa den beror nog på projektet ni kunnat läsa här tidigare om de fem bästa skivorna någonsin. Sen är det ju en väldigt bra bok.
Skulle jag göra en topp 5-lista över böcker så ligger den nog bra till att hamna där på någon plats.
Det finns filmer och böcker som har påverkat mig mer än andra. "High Fidelity" fick mig att inse att det är okej att vara musiknörd och att man faktiskt måste vårda sina förhållanden. Jag är nog lite som Rob Fleming men även lite som Barry och ett uns av Dick. Lite småelitistisk, navelskådande och bitter. Om förutsättningarna var rätt så skulle jag inte tveka en sekund att öppna en skivbutik där jag kunde sitta och spela bra musik hela dagarna, dricka kaffe, snacka skit med kompisar och sälja obskyra hårdrocksplattor till andra nördar.
En film som påverkat mig på ett liknade sätt är Cameron Crowes utmärkta "Almost Famous". Jag skulle faktiskt kunna påstå att den påverkade mig så mycket att jag tog mod till mig att förverkliga min dröm om att bli musikjournalist. Så då blev jag det. OCh sedan år 2001 har jag skrivit i en rad olika publikationer som Metalcentral.net, Close-Up Magazine och Slavestate Magazine. Och i förlängningen så är filmen orsaken till Riotbrain.se.
Film, litteratur och musik.
Lika nödvändigt som kärlek.
Eller är det samma sak?
PS. Musiktips för dagen är Europe - "Secret Society", The Haunted - "The Dead Eye" och Wolf - "The Black Flame". DS.
Så varför gjorde jag det då?
Egentligen känns det lite fånigt att medge det men jag har den senaste veckan plöjt igenom Nick Hornbys "High Fidelity" när jag åkt till jobbet. Att jag fick lust att läsa den beror nog på projektet ni kunnat läsa här tidigare om de fem bästa skivorna någonsin. Sen är det ju en väldigt bra bok.
Skulle jag göra en topp 5-lista över böcker så ligger den nog bra till att hamna där på någon plats.
Det finns filmer och böcker som har påverkat mig mer än andra. "High Fidelity" fick mig att inse att det är okej att vara musiknörd och att man faktiskt måste vårda sina förhållanden. Jag är nog lite som Rob Fleming men även lite som Barry och ett uns av Dick. Lite småelitistisk, navelskådande och bitter. Om förutsättningarna var rätt så skulle jag inte tveka en sekund att öppna en skivbutik där jag kunde sitta och spela bra musik hela dagarna, dricka kaffe, snacka skit med kompisar och sälja obskyra hårdrocksplattor till andra nördar.
En film som påverkat mig på ett liknade sätt är Cameron Crowes utmärkta "Almost Famous". Jag skulle faktiskt kunna påstå att den påverkade mig så mycket att jag tog mod till mig att förverkliga min dröm om att bli musikjournalist. Så då blev jag det. OCh sedan år 2001 har jag skrivit i en rad olika publikationer som Metalcentral.net, Close-Up Magazine och Slavestate Magazine. Och i förlängningen så är filmen orsaken till Riotbrain.se.
Film, litteratur och musik.
Lika nödvändigt som kärlek.
Eller är det samma sak?
PS. Musiktips för dagen är Europe - "Secret Society", The Haunted - "The Dead Eye" och Wolf - "The Black Flame". DS.
2 kommentarer:
Klockren självinsikt!
Lite småelitistisk, navelskådande och bitter.
HeHe...*skrockar*
High Fidelity är underbar
och som sagt
hade förutsättningarna varit bättre så hade du fått anställa mig till skivbutiken
Du hade inte ens behövt komma på intervju :)
Skicka en kommentar