- Är tanken fri så är handlingen fri och då kan musiken bli fri! Så inledde Dror Feiler, bandledare för Lokomotiv Konkret, bandets spelning på den sjätte Mementofestivalen som tog plats på Faktoriet i fredags kväll. Och visst har han rätt. Kan man inte tänka fritt så kan man inte handla fritt. Så är det.
Det är en av de där första riktigt kulna höstkvällarna. Det biter i kinderna när jag tar den korta promenaden från parkeringen mot Faktoriet. Där inne har man dock värmt upp de kalla industrilokalerna med hundratals värmeljus som effektfullt lyser upp de gamla ångmaskinerna och deras hjul, remmar och pistonger. På vägen in passerar man förbi tre installationer av ljud producerade av föreningens medlemmar. Denna kväll är en upplevelse för alla sinnen.
Först ut är elektonikduon Elisa och Agneta som med sin maskinpark skapar en rytm som långsamt tränger sig in i lyssnarens hjärna och ställer om hjärtpulsen. Vi sitter där i mörkret och endast bildskärmen lyser upp bandets ansikten. Jag ser mig om och noterar att allas huvuden långsamt gungar i takt.
Spectroscope säger sig ha gjort fyra spelningar på kulturnätter runt om i landet i år. Med sin hårt svängade syntpop så är det inte svårt att charmas. Det luktar lite The Knife men bara lagom så att det får utrymme att bli någonting eget. Kanske kvällens stora postitiva överaskning.
Skare bjuder på suggestiv elektronisk ambient med en lika suggestiv ljusprojektion. I trettio minuter blir publiken hypnotiserad av dessa unga män som sittandes på golvet bland kugghjul och betong skapar värme och känsla med sina instrument. Mäktigt.
Kvällens huvudnummer alla kategorier är 30-årsjubilerande Lokomotiv Konkret. Att bandet varit med en stund avslöjar om inte annat den markanta ökningen av gamla jazzproggare i publiken strax innan utsatt speltid. De smyger in efter väggarna med sina stickade halsdukar runt halsen och manschesterkavajer på plats med förväntansfulla leenden på läpparna. Och när lokomotivet lämnar stationen för att ge sig ut i ljudlandskapet så är det bara att konstatera att atonalt slammer blandat med känslosamma passager i kombination med maximal utlevelse är Lokomotiv Konkrets framgångsrecept ikväll. Jag har sett och hört en del sådan här musik nu men det kanske inte var förän nu jag fattade var rytmen fanns. Den sitter i huvudet på lyssnaren. Alla i publiken som lyssnade fann säkert på olika takter i musiken. Det var en storartad upplevelse. Fri musik.
Utan gränser.
Lokomotiv Konkret så konkret det nu kan bli...
Det här är 100% nostalgi. Jag erkänner. det finns inget nytt i detta. Bara en längtan om att få vara 15 år igen. Jag erkänner det. Men, Iron Maiden kommer till Sverige någon gång nästa år med sin turné "Somewhere back in time" som bygger på den klassiska scenen från 1984 med pyramider och skit. Låtarna ska bara bestå av material från 1984-1988.
Britney har gjort en skiva som nu släpps. Genomgående positiv kritik har givits i pressen. Jag har ingen åsikt egentligen om musiken i sig. Jag har inte hört den. Men jag tycker att Britney skulle ha gjort en självutlämnande akustisk platta istället där hon sjunger om knark, övergivna barn och det kalla ensamma livet som stjärna. Det kunde ha blivit riktigt bra.
Robert Plant och Alison Krauss har gjort en skiva. En mycket bra skiva ska tilläggas. Lågmäld americana som slåter ärlig och varm. Samspelet mellan Krauss och Plant är utsökt. Två röster som representerar varsin geneeration men som möts på en vacker plats och smälter samman i en glimrande union. Plants röst har bara blivit bättre med åren. den är så självklar att man häpnar.
I debatten om huruvida man får affischera på stan så har hela konstformen att göra snygga posters för spelningar försvunnit lite. I boken "Art of modern rock" av Dennis King så får man en snabbkurs i senare års utveckling i denna fantastiska bildkonstvärld. Det är färgstarkt och estetiskt tilltalande. Det är en enorm känsla i dessa bilder. Boken finns i välsorterade boklådor.
Igår såg jag den fantastiska dokumententären "The future is unwritten" av Julien Temple om Joe Strummer. Det var länge sedan jag såg en så närgången och ömsint film om en människa som hela tiden kämpade för att gå framåt i vad han än gjorde. Från husockuperande hippe till punkhjälte till utforskare av världsmusik. Alltid med hjärtat vidöppet mot världen. Alltid med ärligt uppsåt.
Jag blir sällan upprörd över saker men när nyheten om att Thailand vill köpa sex stycken Jas-plan kommer och alla moralens väktare spinger ut och skriker och gapar om hur hemskt det är eftersom Thailand är en militärdiktatur ja då blir jag trött.
Det kan nu slås fast att det är svårt att fly från sitt arv. Speciellt om man heter Zappa i efternamn. Under många år har Dweezil försökt undvika sitt öda. Att bli den som för Frank Zappas musik vidare i levande format. Men nu verkar han ha insett att det är hans skyldighet. Och kanske är det tur att han har väntat för det han nu gör är i det närmaste en fulländad Zappaupplevelse.
Lokomotiv Konkret så konkret det nu kan bli...
Foto: Rockfoto.nu
Naturen säger godnatt till människan med ett fyrverkeri i trädkronorna. Allting på ytan dör och livet gömmer sig i marken som skata fryser till is. Lyssnar man noga kan man höra viskningarna där nere ifrån.
Så var sex månaders föräldraledighet över. Sonen leker på dagis. Jag sitter på jobbet. Det känns oroväckade bekant. Vet inte vad jag förväntat mig. Att någonting skulle ha förändrats? Jag vet att jag har förändrats men det är en annan sak. Det har inget med jobba att göra.
