Andromeda

Naturen säger godnatt till människan med ett fyrverkeri i trädkronorna. Allting på ytan dör och livet gömmer sig i marken som skata fryser till is. Lyssnar man noga kan man höra viskningarna där nere ifrån.

"Vi kommer tillbaka!"

Själv gillar jag hösten just i detta ögonblick. Luften är klar och kall, är lätt att andas. Löven luktar blött. Skinnjackan knarrar lite när man går och man kan gömma sig bakom sin pansar. På sommaren käner jag mig utlämnad för påseende. Hösten rensar huvudet. Tanken slappnar av.

Om natten roterar stjärnhimlen ovanför oss. Stjärnorna återvänder mot Vintergatans fond. Tranströmmers hästar stampar i sina spiltor. Jag lägger ögat mot okuläret och galaxerna exploderar på hornhinnan. Jag känner mig liten men samtidigt som en gigant i universum. Jag kryssar ledigt mellan Andromeda och Plejaderna. Vi kommer från rymden.

Barnet tar sina steg utmed bordet. Vågar sig längre och längre ut från det stadiga. Höjer blicken och ler trotsigt. Han vet att han är storartad. Och jag vet att han kommer att bli ännu mer storartad.

Hösten har frigjort all kraft i oss.

Lev!