Tro rätt, tro fel

Foto: Rockfoto.nu

Man vet att ett band betytt något för en när man upptäcker att nman kan varenda textrad i alla låtar över tio år senare efter att den kommit ut. Dia Psalma är ett band som aldrig kommer att lämna mitt liv. "Gryningstid" är en skiva jag aldrig kommer att kunna sluta lyssna på. Den speglar sin tid och min tid under första halvan av 90-talet. Krig i Jugoslavien. Ausonius skjuter invandrare. Men också början på vuxenlivet. Identitetssökande. Allt till tonerna av Dia Pslama. Jag ska inte förneka att det funnits tider jag inte lyssnat på dem eller ens funderat på var de tiog vägen.

Men jag är så glad att de är tillbaka.

Nya skivan "Djupa skogen" som släpps i morgon är bra. Väldigt bra. Jag börjar långsamt lära mig de texterna också. När jag lyssnar på Dia Psalma är det som att lyssna på en god väns råd. Ulke är en trygg röst och en sympatisk människa vilket jag hoppas framgår av vår intervju. Dia Psalma är ett ärligt band till skillnad från alla falska Idoler som finns därute.

I en tidsålder som saknar substans och egentlig mening så behövs band som Dia Psalma. Utan dem kanske jag aldrig hade kommit på tanken att börja skriva mina dikter eller ens att bli journalist. Och då hade inte Riotbrain fötts.

Hemska tanke.

Någon frågade en gång om Riotbrain.se är vänsterpunk. Svaret är ja kanske punk men vänster? Nja. Vi ser hellere framåt eller varför inte uppåt...

Men idealen formades delvis av ett band från Strängnäs. Och det tackar vi för!