Jag har blivit kallad både Brutus och Kent-fanboy sedan förra inlägget. Medarbetare Alexander här på redaktionen har svårt att dölja sin besvikelse via SMS. Men eftersom han är en man med öppet sinne så lovar han att ge plattan en chans. Gör det säger jag. Nu är det inte så att jag hävdar att det är en livsförändrande skiva men jag hävdar att den säger något om en generation som just nu är på väg att bli den som är tongivande i samhället.
70-talisterna tar allt mer över nyckelpostioner i samhället. De första av oss börjar närma oss övre halvan av 30-årsskalan och därmed börjar vi bli etablerade i samhällsapparaten och i näringslivet per automatik. Vi har biltad våra familjer, vi ökar våra inkomster och blir en stark röst i samhället.
Och då blir det intressant att börja titta på vad det är vi säger egentligen i musik och andra konstnärliga uttryck. Kent är en väldigt stark röst för den här generationen. Marcus Birro är en annan. Vår blivande drottning är 70-talist. Vi kommer att ge avtryck i samtiden under väldigt många år framöver. Och vill man veta något om den framtiden så tycker jag att man bör lyssna noga på vad vi säger.
Jag ber att få återkomma i ämnet med en längre analys men läs gärna mer om oss här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar