Så var sex månaders föräldraledighet över. Sonen leker på dagis. Jag sitter på jobbet. Det känns oroväckade bekant. Vet inte vad jag förväntat mig. Att någonting skulle ha förändrats? Jag vet att jag har förändrats men det är en annan sak. Det har inget med jobba att göra.Har man jobbet för att förverkliga sig själv eller är jobbet ett verktyg för att kunna förverkliga sig själv? Jag vill aldrig behöva säga att jobbet är en del av min identitet. Alla jag stött på som säger det är i grunden ganska bittra.
Men här kommer paradoxen: jag är journalist. Både i mitt jobb och när jag skriver det här. Journalistiken är ett kall på många sätt. Ett skapande yrke. Och skapandet går inte att koppla bort från personen.
Det gäller att skilja på det offentliga och det privata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar