Control

Jag såg Anton Corbijns utmärkta biografiska film "Control" häromkvällen. I sin svartvithet så är det en ömsint skildring av både Ian Curtis och England i slutet av 70-talet. Arbetslöshet, social misär, kärlek, passion och stor konst. Corbijns film spekulerar inte. Den glorifierar inte. Det är ett porträtt av en vän varken mer eller mindre. Vi får se Curtis på ett, vad jag tror i alla fall, realistiskt sätt. Plågad av sin epilepsi, av kraven från bandet, från frun som han nog älskar men inte kan leva med.

Det är en film som berör.