Digital holocaust?

"Mp3-revolutionen raderar sakta ut albumformatet och du är bara en fingerrörelse från all världens musik. Över- och underjorden är samma sak. Genren är död!" säger Sveriges i särklass coolaste soulkatt Mats Nileskär i sitt senaste P3 Soul. Han har jävligt rätt i det.

Samtidigt: Häromdagen fick jag hem Joy Divisions "Unknown Plesures" i den nya collectors edition-versionen. Ett mästerverk rent musikaliskt men den nya förpakningen är lika mästerlig. Fantastisk design. Skön känsla när man öppnar den. Informativa texter. Den känslan går inte att slå med en snygg hemsida och ett par mp3-filer.

Sverigeaktuelle Hennry Rollins berättar i en nygjord intervju med Riotbrain att han även noterat hur många tuffa vinylversioner av nya skivor som kommit ut de senaste åren:

- I think there will always be people who want to listen to vinyl. I think there’s more vinyl awareness now than there was a few years ago, if you notice, there’s a lot of limited vinyl runs of albums these days. Some of the bands are doing really cool stuff with their vinyl versions of their albums.

Jag älskar min skivsamling som finns dels i form av cd-skivor (ca 1000 st sorterade i alfabetisk ordning) och mina vinyler (ca 300 st sorterde i genre). Jag älskar ritualen att stå och välja skiva, plocka ur den ur fodralet, sätta den i spelaren och lyssna samtidigt som man blädrar i fodralet oc läser.

Men jag gillar även den digitala revolutionen som gjor det möjligt att upptäcka ny musik. Arenan för nyskapande musik är större och mer tillåtande än någonsin. Jag laddar ner. Raderar det som inte är bra och köper skivor med det som är bra.

Och det är nog så det ska fungera. Eller hur?