Slask

Surmulen står jag på perrongen. Klockan är kvart i sju på morgonen. Snön som föll igår smälter sakta men säkert bort.

Slask.

Jag ser hur signalen slår om till grönt. Den gör det varje morgon och minuten efteråt dundrar tåget från Göteborg till Stockholm förbi i 120 kilometer i timmen. det är en hisnande känsla att se dessa ton av stål rusa mot en från en kilometers avstånd. Man vet att det kommer att passera väldigt nära och väldigt snabbt. Jag gillar känslan.

Sen kommer mitt tåg in till stationen. Och samtidigt som strålkastarna syns bakom kurvan drar en kall vind förbi. Vi som står och väntar drar jackorna om oss och stirrar ner i marken dör snön sakta rinner bort. Någon drar ett sista bloss på cigaretten innan han kastar den på marken.

Den slocknar.

Det är måndag igen.