Bomber sprängs i Kosovo. Kriget lurar bakom varje gatuhörn. Jag tänker på TV-bilderna från Srebrenica där befälhavare Mladic klappar en liten pojke på huvudet och FN-soldaterna artigt står bredvid. Vi anade inget. FN-soldaterna visste. Det Jugoslaviska kriget lever i mitt minne.
Det fanns två krig till. Det första Irak-kriget. det passerade väl mer som en Melodifestivalutagning i TV. Välregisserat och snyggt. Det rörde mig inte ryggen. Folkmordet i Rwanda var mer verkligt fast i efterhand. Ingen förstod vad som var på gång för an det var försent.
Det är märkligt hur man låter krigen bli en del av ens personlighet. Man förhåller sig hela tiden på något sätt till dem. Men man låter inte hela hemskheten komma fram. Kriget finns där mer som en idé. En tanke. Kanske är det en försvarsmekanism. Kanske är det för att medierna inte visar hur fruktansvärt det egentligen är. Om Rapport skulle visa de värsta TV-bilderna från väpnade konflikter så skulle folk nog bry sig mer. Det är jag övertygad om. Demonstranter skulle storma ambassader.
Men sådana bilder får man aldrig se.
Dia Psalma - Kalla sinnen (Live Arviafestivalen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar