New York City

Vi sitter på en mur i Central Park. Det är samma dag. Plötsligt står han där. Jag vet inte vad han heter men han är en mycket trevlig och glad afroamerikansk man. Han ser ut att desperat behöva ett bad. Han vill sälja en tidning. Han pratar om att människor måste umgås på ett kärleksfullt sätt.
- We need to remember to love each other, säger han vädjande. Får vi bara den så ordnar sig allt.

Vi håller med och köper tidningen han säljer för en dollar. Han ser nöjd ut och går vidare. Pratar om kärlek. Det låter som om han läser poesi. Och varför inte?

Det är nästan löjligt enkelt att ta sig till Greenwich Village. På vägen dit passerar man Chelsea Hotel där Janis gjorde Leonard lycklig någon gång för knappt 40 år sedan medan bilarna passerade utanför. Väl i The Village så försvinner hetsen från den övriga staden plötsligt. Det är en påtaglig känsla av att man kommit till en annan del av staden och inte bara en stadsdel. Jag ser mig om.

Och där anar jag Allen Ginsbergs ande bakom ett träd. Han frågar:

- America when will you be angelic? When will you take off your clothes?

Jag tittar bort en sekund för att se om mitt sällskap också ser honom men när jag pekar så är han borta.

New Yorks skyline reser sig som fond i dikterna. När jag vandrade genom Greenwich Village letade jag efter adresserna där Allen levde sitt liv. Vi drack kaffe på Café Figaro i hörnet av Macdougal and Bleecker Street där Ginsberg tillsammans med Kerouac, Corso och Burroughs drack sitt kaffe och läste det dom skrivit högt för alla som ville lyssna.

Utanför lunkade New York City förbi. Och för ett kort ögonblick satt jag mitt i de dikter han skrev.

Och det var en svindlande upplevelse.

Jag längtar alltid tillbaka till New York. Jag missade så mycket när jag var där. Antagligen missar jag något nästa gång också. Jag saknar känslan av att vara mitt i alltings allt. Epicentret. Manhattan är hjärtat. Utgångspunkten. Så känns det. Kanske är det fåningt att säga så. Men New York tog sig in i mitt skinn på bara några dagar.

Jag saknar att äta frukost på stående fot med en bagel i ena handen och blaskigt amerikanskt kaffe i den andra. Jag saknar att dricka öl från Brooklyn Brewery på den där puben i Greenwich Village. Jag saknar Union Square Park. Jag saknar att titta på mäniskorna som alltid är på väg eller inte alls. 5:e Avenyn sträcker sig som en orm genom staden. I ena änden bohemer, i mitten glittrar juveler och i norra änden spelas salsa.

När tunnelbanan passerar under gatan vibrerar marken. Röken stiger ur gatubrunnarna. Och när natten sänker sig över Amerika såglittrar miljoner lampor och fasader. Det är sanlöst vackert.

Vi åker snart igen.
---
Har du för många skivor?
Jag skulle inte tro det...