Trots att kritikerna inte varit nådiga mot Peter Birro (manus) och Stig Larsson (regi) och deras tv-drama "August" så tycker jag ändå att det är värt att se andra delen ikväll. Jonas Karlsson spelar den unge arge August med bravur och ser man det som ett hjälteporträtt tecknat av två beundrare så funkar det utmärkt bra. Jag tror inte för ett ögonblick att personen Strindberg helt klart kommer fram i detta tre timmar långa kammarspel men det är likväl inspirerande och underhållande.
"Jaha är det pappa som kommer idag?" säger sköterskan på BVC med en förvånad blick när jag kommer dit för att vaccinera sonen. Jag tittar mig omkring. Japp, det är bara jag och E i väntrummet. För ett par sekunder känner jag mig som en kidnappare som stulit det arma barnet från modern och helt självsvådligt gjort något så befängt som att försöka ta lite faderligt ansvar. E klamrar sig fast vid mig och tittar skeptiskt på den galna tanten framför oss.
Mannen på bilden heter Dan Backman. På bilden ses han jobba. Dan jobbar hårt. Han bor i en schysst lägenhet i centrala Stockholm. Dan är recensent på Svenska Dagbladet. Han tycker saker mot betalning. Så här ser det alltså ut när han jobbar. I alla fall om man ska tro bilden.
Alice Cooper har följt mig sedan jag blev intresserad av musik i allmänhet och hårdrock i synnerhet. Det var genom Twisted Sisters frontman Dee Snider som jag lärde mig vem Alice var då han nämnde honom i varje intervju jag läste. Och visst var Alice perfekt för en 13-åring som ville ha blod och tarmar på scenen och det sammanföll lyckligt med Coopers comeback 1986.
I måndags satt jag på en scen (se bild) och förklarade varför Bruno K. Öijer är poeten i mitt liv. Det var till att börja med en nervös tillställning. men allteftersom att jag läste så ökade självförtroendet. Och när det var över ville jag egntligen forsätta en stund till. Det är kul att ha publikens uppmärksamhet.
Uppmärksamma läsare har noterat att vi nu stoltserar med en egen liten radiokanal i högerspalten som tillhandahålls av Last FM. Just nu är den inriktad på John Coltrane och liknande musik men vi kommer att regelbundet ändra det så att ni aldrig behöver ha det tyst hemma.
Familjen har drabbats av någon av de hudratals Ebolaliknande farsoter som härjar på förskolan. Det snörvlas och hostas. Det är tecknet på att det är dags för den årliga läsningen av Stephen Kings mästerverk "Pestens tid". Handlingen i korthet enligt Wikipedia:
Idag gjorde jag mitt bokprat på biblioteket i Eskilstuna om Bruno K. Öijer. Så här sa jag:
Burials skiva "Untrue" har utnämnts till en av årets höjdpunkter av olika recencenter med sin triphopinspirerade ljudbild. Lite lagom retro med skön atmosfär. Någon beskrev det som att det lät som Joy Division utan att egentligen göra det. Svårt att förklara men det stämmer nog. 
På måndag ska undertecknad prata böcker på Länsbibliotek Sörmlands litterära salong. Jag har fått fem minuter att prata om vad jag vill. Så valet var ganska enkelt. Bilden ger en ledtråd.
Hushållet har införskaffat denna djävulska maskin. En Espresseria Combi XP2000 av märket Krups som kokar kaffe och framställer espresso. Mitt missbruk av koffein kommer att anta elefantistiska former. Tar det bara 45 sekunder att framsälla en kopp av den svarta italienska nektaren hemma i sitt eget kök så finns det en överhängande risk för överdoser.
Den 9 mars 1987 släpper U2 "The Joshua Tree". En platta som ska ta dem från att ha varit ett av världens populäraste alternativa band till de riktigt stora arenorna och nå ut till de riktigt stora massorna. Det är en skiva som visar ett band som står på toppen av sin förmåga. Jag vill påstå att U2 aldrig nått upp till de musikaliska höjder som de gör på den här skivan.
Sverigedemokraterna i Eskilstuna får 160 000 kr om året i partistöd för en av sina platser i kommunfullmäktige. Problemet är bara att stolen står tom eftersom den valde politikern har hoppat av och inte använder den. Partiet kan inte å fram en ersättare men stödet betalas ut ändå.
- Jag vet ingenting om hur man antecknar på ett litterärt sätt. Det litterära kommer sen och är ett mycket tungt och respektingivande arbete, som jag beundrar mig själv för att jag orkar genomföra. Ett pågående grovarbete, som ett hushåll ungefär. Det tar aldrig slut och börjar ständigt om.
Två gubbar, svärfar och svärson, Liszt och Wagner, bor vid
"Are you lost?" frågar någon i början på låten Lost med Neurosis som jag av en händelse lyssnar på när jag tidigt på morgonen anländer till Eskilstuna med tåg för ännu en arbetsvecka. Jag vet inte.
Jag kan inte låta bli. Det är så roligt!
Den första låt jag hörde var med Nine Inch Nails var "Hurt". Den spelades på MTV nästan dygnet runt ett tag 1994. Det är en av de vackraste texter om ensamhet jag vet. Johnny Cash gjorde den till sin egen men den tillhör för alltid Trent Reznor.
Idag är det 20 år sedan mäster Cees, Cornelis Vreeswijk gick bort. Alldeles för tidigt. Tänk vad han skulle ha sagt om dagens svenska samhälle med svartbetalande politiker, tsunamis, hånglande journalister med mera.
- A modern democracy is a tyranny whose borders are undefined; one discovers how far one can go only by traveling in a straight line until one is stopped.
Just nu läser jag Måns Ivarssons biografi "Vill du ha din frihet får du ta den" om Ulf Lundell. Det är en en helt okej biografi. Man får kanske ha överseende med författarens uppbara fascination av Lundell som gränsar till någon sorts homoerotisk kärlek. Men Lundell verkar paradoxalt nog ha den effekten på män i en viss ålder. Men annars så funkar den.
Efter chocken med Eurythmics så börjar det bubbla upp en massa musikminnen i huvudet på mig. Michael Jackson till exempel. "Thriller" och "Bad" är faktiskt inga dåliga skivor. Synd bara att det ballade ur sen.
Det kanske är hösten. Musiken ändras med årstiden. Jag finner mig lyssnades på Fields Of The Nephilim, Nine Inch Nails, Ministry, Einstürzende Neubauten och annan regning musik.
Birro
Tidiga fotografier av Velvet Undergorund
VU i stilstudie
Foto: Martin Parr
Foto: Martin Parr 
Det här är 100% nostalgi. Jag erkänner. det finns inget nytt i detta. Bara en längtan om att få vara 15 år igen. Jag erkänner det. Men, Iron Maiden kommer till Sverige någon gång nästa år med sin turné "Somewhere back in time" som bygger på den klassiska scenen från 1984 med pyramider och skit. Låtarna ska bara bestå av material från 1984-1988.
Britney har gjort en skiva som nu släpps. Genomgående positiv kritik har givits i pressen. Jag har ingen åsikt egentligen om musiken i sig. Jag har inte hört den. Men jag tycker att Britney skulle ha gjort en självutlämnande akustisk platta istället där hon sjunger om knark, övergivna barn och det kalla ensamma livet som stjärna. Det kunde ha blivit riktigt bra.
Robert Plant och Alison Krauss har gjort en skiva. En mycket bra skiva ska tilläggas. Lågmäld americana som slåter ärlig och varm. Samspelet mellan Krauss och Plant är utsökt. Två röster som representerar varsin geneeration men som möts på en vacker plats och smälter samman i en glimrande union. Plants röst har bara blivit bättre med åren. den är så självklar att man häpnar.
I debatten om huruvida man får affischera på stan så har hela konstformen att göra snygga posters för spelningar försvunnit lite. I boken "Art of modern rock" av Dennis King så får man en snabbkurs i senare års utveckling i denna fantastiska bildkonstvärld. Det är färgstarkt och estetiskt tilltalande. Det är en enorm känsla i dessa bilder. Boken finns i välsorterade boklådor.
